MIDASÖRON mi4das~ö1ron l. ~œ1-, l. 30~20, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. midasohren; till MIDAS, grekisk sagokung som i en musikalisk tävlan mellan Pan o. Apollon tillerkände den förre priset, varför Apollon straffade honom med att låta hans öron växa ut till åsneöron]
ss. symbol för dumhet l. ytlig sinnesriktning l. dåligt omdöme o. d.: ”åsneöron”. Polyfem I. 37: 2(1810). SvUppslB(1934).
