MIGRÄN migrä4n, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet.: anfall av migrän, föga br.) -er (JärtaBrefv. 1: 26(1822)). (förr äv. med fransk stavning)
Etymologi
[jfr t. o. eng. migraine; av fr. migraine, av senlat. hemicrania, gr. ἡμικρανία, av ἡμι-, halv- (se HEMI-), o. κρανίον, skalle (se KRANIUM)]
med. periodiskt uppträdande, vanl. halvsidig huvudvärk; äv. (i vissa kretsar) ss. ”finare” benämning för huvudvärk i allm. KStobæus(1732) hos Fürst Stobæus 51. Coffée är .. godt .. för dem, som plågas af migraine eller värk i halfva hufvudet, hvilken på vissa tider igenkommer. Hiorter Alm. 1747, s. 32. Fruntimren fingo migraine (under den tråkiga underhållningen), och gingo ur rummet den ena efter den andra. Kellgren 3: 291(1790). LbInternMed. 2: 384(1916).
-STIFT. farm. (i sht förr använd) gjuten stång, huvudsakligen av mentol, som vid bestrykning av pannans hud lindrar smärtorna vid migrän l. huvudvärk. AB 1889, nr 281, s. 4.
