publicerad: 1944
Etymologi
[av gr. μικρός, liten]
(i fackspr.) i ssgr: liten, små-.
1) om ngt som är (mycket) litet i förh. till ngt annat av samma slag l. som har avseende på mycket små kroppar l. mängder; ofta motsatt MAKRO- l. MEGA-.
2) i ssgr med måttsenhet: en milliondel av måttsenheten; äv. (i ssgn MIKRO-MILLIMETER) om en tusendel av måttet; jfr MEGA- 2.
Ssgr (i allm. till 1; i fackspr.): A: (2) MIKR-OHM04. fys. milliondelen av en ohm. NF 10: 1558 (1886).
B: MIKRO-ANALYS. [jfr eng. microanalysis] kem. (metod för) bestämning av mycket små mängder av ämnen. Pregl — mikroanalysens nydanare. SvD(A) 1923, nr 310, s. 3. SvUppslB 1: 962 (1929). —
-CEFAL -sefa4l, sbst. m.||ig. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. mikrozephale, sbst., mikrozephal, adj., eng. microcephale, sbst.; jfr äv. dolikocefal] (i fackspr.)
I. sbst.: person med abnormt litet huvud (o. därav betingad abnormt liten hjärna). Rein Psyk. 2: 131 (1891).
II. adj.: som har abnormt litet huvud (o. därav betingad abnormt liten hjärna); om kranium o. d.: abnormt liten. Klint (1906). särsk. (tillf.) oeg., i fråga om blomhuvud o. d. hos växt. Johansson GotlVäxttopogr. 92 (1897). —
-CEFALI -se1fali4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. mikrozephalie, eng. microcephaly] egenskapen att ha abnormt litet huvud (o. därav betingad abnormt liten hjärna). Florman Anat. 2: 213 (1830). —
-FON4. [jfr t. mikrophon, eng. o. fr. microphone] fys. o. tekn. urspr.: apparat varmed svaga ljud kunna förstärkas; numera i sht i telefon- o. radioteknik o. d., om apparat för överföring av ljud till elektriska strömvariationer (framför vilken man talar osv. vid utsändning i radio); äv., i utvidgad anv., om den med mikrofon försedda telefonluren. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 9. Nyström Telef. 3 (1885). (Han lade) lugnt .. ner mikrofonen (efter telefonsamtalet). Ossiannilsson Hav. 130 (1910). (Publiken) skulle vilja höra .. (sångerskan) direkt framför mikrofonen uppe i Radiotjänsts studio. SvD(L) 1925, nr 354, s. 2.
-FOTOGRAFERA, -ing. [jfr t. mikrophotographieren] fotogr. fotografera (ngt) i den förstorade bild därav som iakttages gm ett mikroskop. AB 1898, nr 175, s. 4. —
-FOTOGRAFI. [jfr t. mikrophotographie, eng. microphotograph, microphotography] fotogr.
2) fotografi (se d. o. 2) av en gm mikroskop iakttagen bild. Mikrofotografi af spetsen af en flugas fot. IllT 1859, nr 9, s. 3. —
-GRAF. [jfr eng. micrographer (i bet. 2), fr. micrographe (i bet. 2)] (†)
-GRAFI—04. [jfr t. mikrographie, eng. micrography, fr. micrographie]
2) beskrivning av föremål som äro synliga endast gm mikroskop l. (förr) gm förstoringsglas; äv.: mikroskopi. Pfeiffer (1837). UB 2: 326 (1873). 2NF 18: 244 (1912). —
-KEMI. [jfr t. mikrochemie] kem. den gren av kemien vars analyser ske med tillhjälp av mikroskop. Garfsyrornas mikrokemi. BotN 1893, s. 76. —
-KEMISK. kem. som har avseende på l. tillhör mikrokemi. Mikrokemisk analys. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 186. —
-KOCK—4. [jfr t. mikrokokkus, eng. micrococcus; till kock, sbst.3] bakteriol. sfärisk l. oval bakterie, kulbakterie, kock (se kock, sbst.3). BotN 1876, s. 90. —
-KOSM -kos4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. -KOSMOS—40, förr äv. -KOSMUS, r. l. m., stundom n. (Linné Skr. 5: 15 (1732), Fennia XLIX. 4: 343 (1929)). Anm. Ordet förekommer tidigast med lat. böjning Rudbeck Bref 155 (1677: denne Microcosmi prydnat). (-kosm 1811 osv. -kosmos 1811 osv. -kosmus 1648—1860) [jfr t. mikrokosmos, mikrokosmus, eng. microcosm, fr. microcosme; av mlat. microcosmus, sengr. μικρὸς κόσμος, den lilla världen (jfr kosmos)] eg. o. urspr. om den värld i smått som människan utgör enl. vissa i sht äldre filosofers åsikt, ”den lilla världen”, motsatt: universum; äv., i utvidgad anv., om komplex l. föremål av sammansatt art som betraktas ss. en sammanfattning av världen i stort l. av företeelser av de mest skiftande slag. Muræus Arndt 4: 43 (1648). Hela dagen observerade jag, att .. (Hälsingland) var liksom ett microcosmus, i ty här äro backar, berg, hallar, kiär, siöar, skog, lera, sand, moler, klappur etc. Linné Skr. 5: 15 (1732). Menniskan är (enl. medeltida föreställning) .. inom sitt väsens trånga gränser en fulländad sammanfattning af allt tillvarande — en mikrokosmos. Rydberg Magi 8 (1865). Belgien är .. en mikrokosm af samtidens ekonomiska, politiska och sociala problem. Siösteen ModBelg. 151 (1906). särsk. (mera tillf.) om den sinnliga världen i motsats till idévärlden; jfr makro-kosmos slutet. Stagnelius (SVS) 4: 321 (c. 1820). —
-KOSMISK—40. (-isch 1648. -isk 1761 osv.) adj. till -kosm(os). Muræus Arndt 2: 482 (1648). särsk. [jfr eng. microcosmic salt, nylat. sal microcosmicus] (numera knappast br.) i uttr. mikrokosmiskt salt, surt natriumammoniumfosfat (fosforsalt), som urspr. framställdes ur människourin. Wallerius Åkerbr. 237 (1761). Ekbohrn (1904). —
-LIT -li4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr eng. microlith, fr. microlite; till gr. λίϑος, sten (jfr lito-)]
1) arkeol. om mycket litet flintredskap av växlande utseende, ”dvärgflinta”; vanl. i pl. 3NF 1: 241 (1923). Fornv. 1930, s. 32.
2) miner. om kristall samt stav-, nål- o. hårformigt mineral som kan iakttagas bl. gm mikroskop; vanl. i pl. Rebau NatH 3: 16 (1879). —
-LOG—4. (numera föga br.) person som ägnar sig åt ”mikrologi”; i sht föraktligt. Ahnfelt Rääf 248 (i handl. fr. 1809). Dalin (1871). —
-LOGI—04. [jfr t. mikrologie, eng. micrology, fr. micrologie]
1) (numera föga br.) undersökning av l. forskning rörande små l. (till synes) obetydliga ting l. förhållanden, pedanteri, ”knappologi”; i sht föraktligt. Ahnfelt Rääf 248 (i handl. fr. 1809). Den biografiska mikrologin. OoB 1932, s. 32.
1) (numera föga br.) till -log o. -logi 1: som befattar sig med småsaker, minutiös; pedantisk; i sht föraktligt. SvLitTidn. 1818, sp. 284. Emot en skald, som Herr Tegnér, bör Kritiken ej förhålla sig alltför mikrologiskt. Därs. 1820, sp. 790. 3SAH 7: 130 (1892).
2) (†) till -logi 2: som har avseende på mycket små organismer; mikroskopisk. Mikrologiska undersökningar. BotN 1857, s. 3. —
-METER—40. [jfr t. mikrometer, eng. micrometer, fr. micromètre] apparat för noggrann mätning av små längder; särsk. om dylik som användes vid bruk av optiska instrument. Micrometren som ställes in tubo .., hwar med man tager Diametros planetarum. PElfvius (1711) hos Swedenborg RebNat. 1: 212. VetAH 1761, s. 288 (i mikroskop). Med tillhjelp af en påfunnen Micrometer .., hvilken, lika som ett Urverk, med en Visare utmärkt Metallernas minsta expansion. Rinman JärnH 147 (1782). Bergstrand Astr. 164 (1925). jfr objektiv-, skruv-mikrometer m. fl.
Ssg: mikrometer-skruv. till mikrometer hörande skruv med exakt känd stigning, gm vars omvridning avstånd kunna avläsas. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 25. —
-METOD. [jfr fr. microméthode] metod som använder mikroanalys. Kemiska mikrometoder. SvD(A) 1923, nr 338, s. 13. Ljungdahl ÄmnSj. 59 (1930). —
-METRISK—40. adj. till -meter. Holmberg 2: 133 (1795). Mikrometriska mätningar. Lindhagen Astr. 503 (1861). —
(2) -MILLIMETER. [jfr t. mikromillimeter, eng. micromillimeter, fr. micromillimètre] tusendelen av en millimeter, milliondelen av en meter, mikron. NF (1886). —
-ORGANISM. [jfr t. mikroorganismus, eng. micro-organism, fr. microorganisme] biol. encellig organism (växt l. djur) som blir synlig bl. vid betydande förstoring i mikroskop, mikrob. BotN 1880, s. 131. Salén Infekt. 105 (1933). —
-SKOP (med avledn.), se d. o. —
-STRUKTUR. [jfr eng. microstructure] geol. o. metall. struktur som är iakttagbar bl. gm mikroskop. NF 10: 680 (1886). Stålets mikrostruktur. JernkA 1913, s. 743. —
-TEKNIK. [jfr t. mikrotechnik] bot. o. zool. sammanfattande, om de kemiska o. fysikaliska operationer som användas vid mikroskopiska undersökningar. 2NF (1912). —
-TELEFON. telef. den del av en telefonapparat som utgör en med mikrofonen sammanbyggd mottagningstelefon, hörtelefon. 2UB 3: 516 (1897). —
-TOM -tå4m, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. mikrotom, eng. microtome; till gr. τόμος, som skär, till τέμνειν, skära] instrument för skärande av tunna snitt av preparat som skola undersökas mikroskopiskt. UpsLäkF 1867—68, s. 248.
Spoiler title
Spoiler content