publicerad: 1944
MILIS mili4s, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. mel-. -ice 1662—1889. -is 1689 osv. -its 1710)
1) (†) krigsmakt; äv. konkret: krigsfolk; trupp; militär (se d. o. II 2, 3). Efter såsom Riksens wärn består på Milicen til Lands och Sjös. HC11H 10: 9 (1662). Major (Luckoinen) för foot Dragonerne, som är een irregulair milice, (har) blifvit .. fången. HFinlÖ 212 (1711). (Brabantska ständerna sammanträda) under betäckning af Kejserlig Milice. SP 1792, nr 9, s. 2. Den Milice som ligger vid Ystad. KrigVAH 1816, s. 90. Ekbohrn (1868).
2) (om utländska förh.) häruppbåd med vanl. ofullständig (l. ingen) utbildning; folkhär; landstorm (se d. o. 1 o. 2); motsatt: reguljär armé, yrkesarmé, stående trupper. PT 1758, nr 20, s. 2 (i Frankrike). Några fästningar eller någon stående här har Schweiz icke, endast en värnpligtig milis. Carlson 2Skolgeogr. 46 (1887). En parad (i Rom) av den fascistiska milisen. SvD(A) 1932, nr 295, s. 7.
Ssgr (i allm. till 2, vanl. om utländska förh.): MILIS-ARMÉ. uppbyggd på milissystemet. KrigVAH 1881, s. 216. —
-SYSTEM. sådant härordningssystem enl. vilket bl. en fåtalig, för den trängre administrationen o. den högre befälsföringen avsedd personal ständigt tjänstgör, medan den övriga delen av krigsmakten är i aktiv tjänst endast en relativt kort tid; motsatt: kadersystem o. yrkessystem. NF 6: 894 (1882). —
Spoiler title
Spoiler content