[av ä. t. militarisch, efter lat. militaris (se MILITAR)]
(†)
1) om person (l. befolkningsskikt): som hör till krigsmakten; militär (se d. o. I 1 a). Gustaf III 1: 234(1778). LBÄ 25—26: 10(1799).
2) om sak: som har avseende på l. samband med l. hör till osv. krigsmakten; militär (se d. o. I 2); militär-; äv. i uttr. det militariska väsendet, militärväsendet; krigsmakten; i militariska vägen, på det militära området, ”i militärväg”. Delachapelle ExBook Föret. a 6 b(1669). Militariske Exercitier. LMil. 1: 51(1680). (Deras) insigt uti de militariska författningarne. PH 8: 165(1766). I militariska vägen kom embetes-vis ingenting till hans kunskap. 2SAH 2: 263(1799). SD 1892, nr 325, s. 5.
3) om beteende, klädedräkt o. d.: som är utmärkande för l. förekommer bland l. användes av personal vid krigsmakten; militärisk. Hans militariska ansigte. Säfström Banquer. Hh 1 a(1754). Militariska tankesätt. SvMerc. 6: 454(1761). Den Militariska Drägten. UnderrManskläd. A 1 a(1778).
