MILITARISM mil1itaris4m l. mi1-, l. 01—, ngn gg äv. MILITÄRISM -tær-, r.; best. -en.
Ordformer
(-tar- 1886 osv. -tär- 1885—1901)
Etymologi
[jfr t. militarismus, eng. militarism; av fr. militarisme, till militaire (se MILITÄR)]
om förhållandet att militära tänkesätt (tillåtas) göra sig gällande på civila områden; överdrivet främjande av militära intressen; överskattning av militärväsendet; stundom: militärt översitteri. KrigVAH 1885, s. 121. Militarismen kan beteckna ett olidligt ondt. Kjellén NatSaml. 210(1906). Det finns inte aning af militarism öfver segraren från Tsushima. Nyblom Österut 82(1908). DN 1943, nr 65, s. 4.jfr ANTI-MILITARISM. —
