MINIERA min1ie4ra l. mi1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av mlat. miniare, illustrera med miniatyrer, eg.: måla med mönja, till lat. minium, mönja (se d. o.). — Jfr MINIATYR]
(i fackspr.)
1) (i fråga om ä., i sht medeltida bokkonst) pryda (handskrift o. d.) med miniatyrer (se MINIATYR 1); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med miniatyrer. Minierade handskrifter. 2NF 15: 1023 (1911).
2) måla i den teknik som användes vid miniatyrmåleri (se d. o. 2). 2NF (1912).
