SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINGA miŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[ellips av MINGEGRÄS]
bot. (växt hörande till) växtsläktet Linaria Tourn. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 65. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 126 (1901). — jfr FLUG-, LILL-MINGA.
Ssg (bot.): MINGA-GRÄS. minga; jfr mingegräs. NormFört. 47 (1894).
Spoiler title
Spoiler content