SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINNING, r. l. m. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(min- 1545— c. 1730. minn- 1681—1839)
Etymologi
[fsv. minnung, minning, motsv. isl. minning; till MINNA, v.1, o. MINNAS]
(†)
1) påminnelse, förmaning. Såge wij ännw gerne, att thu holler them sådane mininger alffwarligen före, Förmanendis them att (osv.). G1R 17: 392 (1545).
2) förhållandet att man minnes ngn l. ngt l. högtidlighåller minnet av ngn l. ngt. Detta slaget (vid Svoldern) ähr i minning satt för de döda männerna, dän tijonde eller eloffte dagen uti Septembris Månad. Reenhielm OTryggw. 254 (1691; isl. orig.: þeslar orosto er minning ger fyri andadum mònnum).
3) om ngt som är kvar från gammal tid o. vittnar om dess förhållanden, minne (se MINNE, sbst.1 10), minnesmärke (se d. o. 5). Schück VittA 4: 239 (i handl. fr. 1725). Harm och förtret! at alla gamla minningar så illa farne äro. Wettersten Forssa 26 (c. 1750). Lyftestenar finnas i flera orter och äro en minning om Thor. Afzelius Sag. 1: 12 (1839).
Ssgr (†): (2) MINNINGS-BETA, f. minnesbeta. Verelius 12 (1681). —
-MÄRKE.
1) till 1 o. 2, = minnes-märke 1. Rogstad Signet .. har et Ankare til Miningsmärke af the många sköna hamnar och hafsvikar som thär äro belägne. Broman Glys. 1: 38 (c. 1730). KyrkohÅ 1912, MoA. s. 66 (1741).
2) till 2, = minnes-märke 2. Schück VittA 4: 133 (i handl. fr. 1704). Ibland Grafvårdar och Minningsmärken efter de döda, som i Delsbo Kyrka jordade ligga, var (osv.). Lenæus Delsbo 61 (1736, 1764).
3) till 3, = minnes-märke 5. Wåra manliga Förfäders vhrgamla Stenskrifter och märkwärdiga Minnings-Märken. Peringskiöld MonUpl. 1 (1710). 1Saml. 7—9: 140 (1776).
Spoiler title
Spoiler content