SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINÖR minö4r l. -nœ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -eur)
Etymologi
[jfr t. mineur, eng. miner; av fr. mineur, avledn. av miner (se MINERA)]
mil. o. sjömil. person tillhörande krigsmakten som har till uppgift att minera o. utlägga resp. antända minor; mingrävare; förr (mil.) om ingenjörsoldat som var särskilt utbildad i sprängteknik o. för minstrid; numera bl. (sjömil.) om person tillhörande kustartilleriet som är särskilt utbildad för minstrid; förr äv. i fråga om dylik personal vid flottan. FörslArtillBetj. 4/5 1680. (Lewenhaupt) begärde Mineurer at spränga Slottet Seelburg. Nordberg C12 1: 530 (1740). Mineuren pousserar Mingångarne, anlägger Minkammaren, laddar, fördämmer och antänder. Hermansson PVetA 1791, s. 15. Eldare och minörer (vid flottan). SDS 1898, nr 479, s. 2. VFl. 1919, s. 1. — jfr FÄLT-, UNDER-, ÖVER-MINÖR m. fl.
Ssgr: MINÖR-AVDELNING~020. mil. o. sjömil. vid kustartilleriet, förr äv. vid ingenjörkår l. på flottan. NF 2: 1433 (1878). Svea och Göta ingenjörkårer bestå hvardera af: kårstab .. samt en tyg- och minörafdelning. SFS 1911, nr 60, s. 5. —
-GESÄLL. (förr) mil. underordnad, icke fullt utbildad minör. FörslArtillBetj. 4/5 1680. 2NF 18: 631 (1912). —
-KAPTEN. (förr) mil. kapten vid minörkår. LMil. 4: 892 (1696). —
-KOMPANI. (förr) mil. o. sjömil. vid minörkår. Henel 1729 23 (1730). UFlott. 1: 37 (1903). —
-KONST. (i fråga om ä. förh.) mil. o. sjömil. minörernas konst o. färdighet, minerkonst. Hermansson PVetA 1791, s. 8. —
-KORG. (†) skanskorg. DictMilPort. 61 (1816). Dalin (1853). —
-KÅR. mil. o. sjömil. (förr) militär kår bestående av minörer. Loenbom Stenbock 2: 194 (1758). —
-LÖJTNANT. (förr) mil. vid minörkår. FörslArtillBetj. 4/5 1680. —
-MÄSTARE. (förr) mil. fullt utbildad minör i underordnad befälsställning. KrigVAH 1844, s. 20 (i Danmark). Under Trettioåriga kriget .. voro vid svenska artilleriregementet anställde .. 10 minörmästare. 2NF 18: 631 (1912). —
-SPINDEL. zool. spindel av ordningen Territelariæ (Ctenizidæ) vars hona gör långa gångar i marken; särsk. om spindel av släktet Ctenisa Latr., falldörrsspindel; i pl. ss. namn på ordningen Territelariæ; jfr minera 2. Thorell Zool. 2: 390 (1865). 3NF (1931).
Avledn.: MINÖRI, n. (äv. mineuri) (†) minörkonst. Törngren Artill. 1: 9 (1794). Sturtzenbecher (1805).
Ssg: minöri-vetenskap. (†) minörkonst. KrigVAH 1810, s. 175.
Spoiler title
Spoiler content