Etymologi
[jfr isl. missa, tappa, vara utan, sakna, icke träffa, motsv. mnt. missen, fht. missan, missen, t. missen, feng. missan, eng. miss; av ett germ. missian, avledn. av missa- (se MISS-); jfr MISTA, v., MISTE]
1) (†) sakna, vara utan (ngt). Ock æpter sådane iders gode suar iag mith (dvs. det mig tillkommer) haffuer så longeligen misset och vmboret alt in til denne dagh. BtFinlH 3: 212 (1547).
2) [efter motsv. anv. i eng.] i sht spelt. o. idrott. icke lyckas träffa l. gripa (ngt), förfela (ngt), slå, skjuta o. d. fel, bomma; äv. om slag l. stöt o. d.: icke träffa; äv. intr., i förb. med prep. på. Att missa är att förfela eller icke råka den boll, på hvilken man spelar. Lindskog Spelb. 312 (1847; i biljard). Gummibollar flögo i luften, och små knubbiga händer missade dem under stor glädje. Helsingius Dagdr. 131 (1914). När (vid boxning) en stöt mot ansiktet missar, .. händer det emellanåt, att (osv.). Holmberg Boxas 85 (1921). Han brukar inte missa på bollen. Moberg Rosell 287 (1932).
3) i utvidgad o. bildl. anv.; särsk.
b) icke lyckas komma in på (rätt farled o. d.). En kopraskonare hade missat inseglingsrännan under natten och blivit vrak på mindre än en minut. Victorin Örn. 138 (1932).
d) misslyckas (med ngt); begå fel i (ngt); äv. med saksubj.: utfalla misslyckat, bliva misslyckad. Det där (sim-)hoppet missade du ve. Landsm. XVIII. 10: 38 (1901). Totalintrycket — d. v. s. det väsentliga — missade nästan alltid i dessa ”salongstaflor”. Bergh Konst 193 (1908). En mindre skicklig ironiker skulle .. missat den konstnärliga effekten. Bergman Kerrm. 36 (1927).
