MISSALE misa4le l. 032, n.; best. -et; pl. -en (KyrkohÅ 1911, s. 121, osv.) l. -er; l. (i bet. 3 regelbundet) MISSAL misa4l, n. (InventKopparbg 1576, 3NF(1931)), äv. (i bet. 3 regelbundet) r. l. m. l. f. (i bet. 1 InventFloda, Sundén(1887), i bet. 3 Täubel Boktr. 1: 172(1823) osv.); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en, äv. -n; pl. = (LoW (1911), Östergren(1932)) l. (äv. att hänföra till sg. missale) -er (Porthan BrSamt. 1: 169(1790) osv.).
Ordformer
(missal (-aal, -aall, -all) i bet. 1 c. 1575—1932, i bet. 3 1823 osv. missale (i bet. 1 o. 2) 1876 osv.)
Etymologi
[jfr t. missal(e), eng. missal; av mlat. missale, eg. n. sg. av mlat. missalis, adj. till lat. missa (se MÄSSA, sbst.)]
2) bok som innehåller musiken till sångpartier i sv. kyrkans högmässa, brud- o. begravningsmässa m. m. Missale för Svenska Kyrkan. (1931; boktitel).
3) boktr. ett slags grov boktrycksstil varmed förr mässböcker trycktes; numera företrädesvis använd till huvudrader på titelblad o. d. Täubel Boktr. 1: 172(1823). Elge BoktrK 12(1915).
Ssgr (till 3; boktr.): MISSAL-BOKSTAV~02 l. ~20. ConvLex.(1823). —
