SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MISS- ssgr (forts.):
MISS-NÅD. (†) onåd. Messenius Ret. D 2 b (1610). Dalin Arg. 1: 41 (1733, 1754). —
-NÖJA. (†) väcka missnöje hos (ngn). (Jag har i mitt arbete uteslutit en del ord) som i någon måtto kunde Läsaren missnöya. Schück VittA 4: 350 (i handl. fr. 1738). —
-NÖJAS, v. dep. (†)
1) vara l. bli missnöjd (med l. över ngt). Swedberg Cat. 781 (1709). Arnold som missnögdes med all ting. Celsius 1Kyrkoh. 219 (1785). Missnöjes någon åt Ephori åtgärd, söke .. ändring hos Konungen. FörslSkolordn. 1817, s. 55.
2) närmande sig bet.: icke nöja sig (med ngt). (Thorild) missnöjdes att verka i det lilla .., han ville vara lagstiftare, riksomhvälfvare. Fåhræus Thorild 67 (1888). —
-NÖJD. icke tillfredsställd (med ngt); som är på misshumör (med anledning av ngt), missbelåten, misslynt; äv. i utvidgad anv., om min, yttrande o. d. Vara missnöjd med ngn l. ngt l. över ngt, förr äv. vid l. åt ngn l. ngt. Att af sidan läggia de missnöijde tanckar. GdeBesche (1705) hos Levertin 10: 29. Den åt samma Utslag missnöijde parten. VDAkt. 1790, nr 277. En del sinnessjuka äro ständigt missnöjda med allt och alla. Svenson Sinnessj. 94 (1907).
Avledn.: missnöjdhet, r. l. f. Berndtson (1880). —
-NÖJE.
1) förhållande(t) att vara missnöjd, otillfredsställelse, missbelåtenhet. Giva, ha anledning till missnöje. Väcka ngns missnöje. Missnöje med (förr stundom mot) ngt. Wij Carl &c. Giöre witterligit, at .. Wij med särdeles misznöye .. hafwe måst erfara (att osv.). Schmedeman Just. 687 (1677). Missnöjet mot den nya constitutionen. HT 1918, s. 200 (1809). Med stigande missnöje hörde hon honom utveckla hans och Arabellas skiljaktighet i lynnet. Carlén Repr. 261 (1839). Missnöjet är nu så allmänt, att tiden är kommen för de skattedragande att handla. SvD(A) 1921, nr 84, s. 7. särsk.
a) jur. i uttr. anmäla, förr äv. förklara (sitt) missnöje (över l. med, förr äv. mot l. åt en dom o. d.), anmäla att man (i högre rätt) ämnar överklaga (visst domstolsbeslut). Abrahamsson 602 (1726; efter handl. fr. 1718). Åt detta Utslag anmälte Magistr(aten) misnöye. VDAkt. 1790, nr 466. Kallenberg CivPr. 1: 768 (1922).
b) (†) konkretare, i pl.: känslor l. yttringar av missnöje; misshälligheter. At emellan Värden och Gästen icke missnöjen måge upkomma. Berch Hush. 134 (1747). Imedlertid gjorde von Döbelns olycka ond blod på vissa ställen och föranledde misznöjen på flera håll. Wingård Minn. 10: 30 (1849). PT 1901, nr 124 A, s. 3.
2) (†) olust, bedrövelse, sorg o. d. Bort Swarta Sorgen, bort, Suck, Pust, ok alt Misznöie. Lucidor (SVS) 218 (1672). The oflitige (ha) olust, misznöije, siukdom och fattigdom, then the draga öfwer sig, sin hustru och barn. Swedberg Cat. 108 (1709). Känna glädje eller missnöje. Boëthius Sedol. 25 (1782). särsk. konkretare, i pl.: tråkigheter, obehag. Nordenflycht (SVS) 3: 163 (1762). Vigtiga fördelar, som uppväga smärre missnöjen. Leopold 3: 119 (1797, 1816).
3) (†) otur, olycka. De nye Romare tilämnade honom (dvs. Tasso) en hedersdag, likasom Petrarcha för honom; men Tasse hade det misnöget at dö dagen förut. GbgMag. 1759, s. 151.
Ssgr (till -nöje 1): missnöjes-anledning. Må .. alla .. missnöjes-anledningar vara glömda. Crusenstolpe Tess. 1: 265 (1847).
-anmälan. jur. till -nöje 1 a. Palmén JurHb. 251 (1859). Minnesskr- 1734Lag 2: 1134 (1934).
-spridare, m.||ig. Agitatorerna och missnöjesspridarne ha .. icke någon tacksam jordmån (på landet). PT 1906, nr 187 A, s. 3.
-yttring. Upsala(A) 1923, nr 270, s. 4. —
-NÖJSAM. (†)
1) oförnöjsam, missnöjd. Björner Lodbr. 64 (1737).
2) misshaglig, olycklig. Missnöjsamt gifte. Lohman Vitt. 387 (1717).
Spoiler title
Spoiler content