SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MJÄLG mjäl4j l. mjäl4g, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar; l. MJÄLGA mjäl3ja2 l. mjäl3ga2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) -or.
Ordformer
(mjälg (mjelg) 17341932. mjälga (mjelga) 1762 (: mjälgor)1899)
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) mjälg, mjälga, mjåg, m.; trol. substantivering av ett till MJÄLA, sbst.1, bildat, icke anträffat fsv. adj. miælugher]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) brant stupande strand vid vattendrag, uppkommen därigm att vattnet skurit in i den av (mjöl)fin sand (mjälg) bestående strandbädden, som sedan rasat, nipa. Linné Ungd. 2: 354 (1734). Strömmen (i östra Dalälven) slår .. vid hög flod våldsamt mot den uppståndna mjälgen. DN 1903, nr 11899 B, s. 1. Forsslund ValborgsmKorsm. 68 (1932).
Spoiler title
Spoiler content