[jfr t. mob; av eng. mob, pöbel; ytterst av lat. mobile (vulgus), den obeständiga, opålitliga hopen, n. av mobilis, rörlig (se MOBIL). — Jfr MOBBOKRATI]
(föraktligt) om pöbel, pack, slödder; populas; i sht förr äv. om det lägre folket, folkets stora massa, ”hopen”. Det omänskliga sjelfmordet, som bland mobber likväl anses så karla vulit. Posten 1768, s. 323. Full är kyrkans gång och bänkar, / Mobben packad som en mur. Lenngren (SVS) 2: 286(c. 1800). Hufvudstadens mobb, hvilken, med .. vana vid gatutumulter, .. förgrep sig med oroliga uppträden .. under gudstjensten. Hellberg Samtida 1: 140(1870). SvD(A) 1933, nr 217, s. 5.
