SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOBIL mωbi4l l. mo- l. må-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. mobil; av fr. mobile (varav eng. mobile), av lat. mobilis, rörlig, till stammen i movere, röra, förflytta (se MOVERA). — Jfr IMMOBIL, ävensom AUTOMOBIL, LOKOMOBIL, MOBILIER, MOBILISERA]
1) (i sht i fackspr.) rörlig, flyttbar; motsatt: fast, fastsatt, stationär. (Årder) med mobil .. mullfösa. Brauner Åker 25 (1752). En mobil motor. Dædalus 1931, s. 98. — särsk.
a) (†) mil. i uttr. mobil kolonn, detachement som utsändes i speciella uppdrag (t. ex. för att upprätthålla förbindelsen mellan olika kolonner l. upprätthålla lugn o. ordning i ockuperat land); flygande kår. Dalin (1871). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 153 (1886). 2NF 8: 665 (1907).
b) (†) språkv. bildl., om substantiv: som har särskilda former för att beteckna maskulin resp. feminin individ (eg.: som kan ”moveras” från maskulin till feminin form). Schweder Satsl. 4 (1853).
2) som är fullt rustad att utföra nödvändiga l. ålagda funktioner l. uppdrag o. d.
a) om sak; numera bl. (mera tillf.) om krigsmateriel l. truppförband: krigsrustad, ställd på krigsfot; aktionsfärdig. Broling Ångb. 30 (1816; om ångfartyg). Af de sex nu förefintliga (krigsbrygge-)ekipagen (vid ingenjörvapnet) voro .. endast .. (fyra) mobila. BtRiksdP 1895, 4Hufvudtit. s. 40. En plan till fördelning och förläggning af den mobila sunnanfjällska hären (i Norge 1715). IllMilRery 1905, s. 378. FinlÖde 108 (1927; om kanoner).
b) (föga br.) bildl., om person l. livsyttring o. d.: funktionsduglig, som är i (god) form. Kroppens strävan att vara mobil. Blomberg Överg. 180 (1915). Soldaterna .. höllo sina livsandar mobila vid stora eldar. Därs. 187. STSD(A) 1937, nr 79, s. 6.
Avledn. (till 1; i sht i fackspr.): MOBILITET, r. l. f. [jfr t. mobilität, eng. mobility, fr. mobilité; av lat. mobilitas (gen. -ātis)] rörlighet. Berzelius Kemi 1: 695 (1817). (Lungorna) visa (under vissa förhållanden) nedsatt respiratorisk mobilitet. Petersson FysUnders. 141 (1908). Den ungdomliga mobilitet som skapar ett nytt folk av tjugufem gamla (i Förenta staterna). Tegen JordRunt 292 (1942). särsk (†) språkv. till 1 b. Genom titlarnes mobilitet (ha) uppkommit dessa många långa qvinnliga hedersbenämningar på -ska och -inna. Frey 1848, s. 137.
Spoiler title