SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOCKANT mokaŋ4t, äv. -an4t, adj. -are. n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. mok-, moqu-. mock- 1899 osv.)
Etymologi
[jfr t. mokant; av fr. moquant, p. pr. till moquer (se MOCKERA)]
(i vissa kretsar) spefull, gäckande, hånfull. BrefNSkolH 368 (1811). Den litet mockanta öfverlägsenhet, som (osv.). SDS 1899, nr 606, s. 1. Hans mokanta leende. Pripp ReckMalleczewen Exot. 41 (1920). Mockanta tonfall. Siwertz Varuh. 251 (1926).
Spoiler title
Spoiler content