[jfr t. mokassin, eng. moccasin, fr. mocasin; ytterst av algonkinspråkets makasin]
urspr. o. eg. om av indianerna (i sht förr) använd kängliknande, klacklös sko av hjortskinn (med sula o. ovanläder i ett stycke); vanl. i utvidgad anv., om (lätta) skodon (i sht tofflor o. d. för innebruk) av liknande beskaffenhet (med mjuk sula o. d.). Bremer NVerld. 2: 343(1853; i bild). Westberg Longfellow Hiaw. 186(1856). Strindberg Hafsb. 202(1890; om ett slags tofflor). På fötterna .. (buro möjaborna vid sina vinterresor till Norrbotten) ”själtossor”, rymliga, ludna mockasiner av ogarvat sälskinn. Fatab. 1929, s. 142.
Ssgr: MOCKASIN-KLÄDD, p. adj. försedd med mockasiner ss. fotbeklädnad. Tamm SammansOrd 77(1900). —
