SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MODIST mωdis4t, f.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. modist, eng. modiste; av fr. modiste, m. o. f., person som förfärdigar modeartiklar, modehandlare, till mode, modeartikel (se MOD, sbst.3)]
person (i sht kvinna) som förfärdigar l. handlar med modeartiklar, i sht med damhattar (o. tillbehör); modehandlerska; (dam)hattsömmerska. Dalin (1853). Myrberg Hum. 24 (1923). GHT 1934, nr 62, s. 18.
Ssgr: MODIST-AFFÄR. särsk. konkret: modeaffär. Hedenstierna FruW 200 (1890).
-ARBETE ~020. abstr. o. konkret. —
-BITRÄDE~020. i modistaffär; jfr biträde 5. PT 1911, nr 73 B, s. 2.
-FLICKA, f. = -biträde. Hemmer Fant. 105 (1915).
-NÅL. visst slags synål använd vid modistarbete. Sömnadsb. 11 (1915).
Avledn.: MODISTINNA, f. [jfr t. modistin] (†) kvinnlig modist. NJournD 1855, s. 93.
Spoiler title
Spoiler content