MOLDAVIT mol1davi4t, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-uit 1902. -vit 1923 osv.)
Etymologi
[jfr t. moldawit, fr. moldavite; till MOLDAU]
geol. grönt l. brunt glas med hög smältpunkt, i starkt korroderade former påträffat i Böhmen o. Mähren vid floden Moldau; förmodad glasmeteorit. 2UB 5: 278(1902). SvD(A) 1933, nr 190, s. 5.
