SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOLAR mωla4r l. mo- l. må-, r. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. molar, fr. molaire; av lat. molaris, avledn. av mola, (övre) kvarnsten, löpare, till den ieur. roten mel, krossa (se MALA)]
(i fackspr.) (bakre) kindtand, oxeltand (hos människor o. vissa djur). SkandTTandläk. 1887, s. 11. FoFl. 1940, s. 97.
Ssg: MOLAR-TAND. (numera bl. tillf.) molar. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 263. TVeterLandth. 1877, s. 134.
Spoiler title