publicerad: 1945
MOLYBDEN mol1ybde4n l. må1- l. mω1-, r. l. m. (Gadolin InlChem. 26 (1798) osv.) l. n. (Brügge Kem. 78 (1846) osv.); best. -en, ss. n. -et. Anm. Ordet förekom förr äv. i lat. form molybdena (-æna). Scheele Bref 379 (1778). VetAH 1790, s. 50. Ngn gg förekom äv. den felaktigt latiniserade formen molybdenum. Rinman JärnH 636 (1782). SP 1792, nr 212, s. 3.
Ordformer
(-den 1797 osv. -dän 1778 (: molybdænsyra)—1869)
Etymologi
[jfr d. molybdæn, t. molybdän, eng. molybdena, fr. molybdène; av lat. molybdæna, av gr. μολύβδαινα, blymalm, blyglans, avledn. av μόλυβδος, bly]
kem. benämning på ett tämligen hårt, blyfärgat l. silvervitt metalliskt grundämne (som huvudsakligen användes för framställning av specialstål till vapen o. d.); förr äv. om molybdenglans. LittT 1797, s. 304. LVetA 5: 32 (1915).
-BLÅTT, n. kem. o. färg. i vatten olösligt, blått färgämne som erhålles av molybdensyrat kali l. natron o. tennklorur l. vid reduktion av ammoniummolybdat. Åstrand (1855). —
-GLANS. [jfr t. molybdänglanz] miner. bladigt, mjukt, blygrått, metallglänsande mineral utgörande en förening av molybden o. svavel, molybdenit. Almström Naturl. 90 (1848).
-GRÖNT, n. molybdenhaltigt, grönt färgämne som erhålles gm glödgning av molybdensyra o. benjord. Åstrand (1855). —
-HALTIG. —
-MALM. bärgv. —
-OCKRA, r. l. f. (†) molybdenoxid (i naturen förekommande ss. ett gult överdrag på molybdenglans); jfr -oxid. FKM 4: 81 (1815). —
-STÅL. metall. molybdenhaltigt stål (huvudsakligen använt till konstruktionsstål, pansarplåt o. d.). NoK 4: 152 (1921). —
-SVAVLA, r. l. f. viss kemisk förening av molybden o. svavel (molybdentrisulfid). Almström KemTekn. 1: 249 (1844). —
-SYRA, r. l. f. Scheele Bref 379 (1778). Molybdensyra (anhydrid) .. är den vigtigaste af molybdens föreningar. Rosenberg OorgKemi 493 (1888). —
-VÄTSKA, r. l. f. lösning av molybdensyrad ammoniumoxid i vatten som försatts med salpetersyra. JernkA 1859, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content