MONOPODIAL mon1opω1dia4l l. må1- l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, l. -pod1- l. -pωd1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. monopodial; bildat till lat. monopodium, litet bord med bl. en fot, av gr. μόνος, en, ensam, o. lat. podium, upphöjning, sockel, av gr. πόδιον, ποδεῖον, fotbeklädnad]
bot. om förgrening: som kännetecknas av att nya skott växa fram på sidan av huvudskottet, vilket fortsätter att växa starkare än sidoskotten. BotN 1878, s. 53.LAHT 1926, s. 177.
