MONOSYMMETRISK mon1osyme4trisk l. må1- l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. monosymmetrisch, eng. monosymmetric; av gr. μόνος, en, ensam, o. SYMMETRISK]
(i fackspr.) som kan delas i två lika hälfter i endast ett plan, ensymmetrisk. HSjögren Min. 14 (1880). SvUppslB (1934).
