publicerad: 1945
MONTERA monte4ra l. moŋ-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. MUNTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se MONTERING); -ARE (mera tillf., UB 6: 129 (1874)).
Ordformer
(montera (mondt-) 1625 osv. muntera 1555—1707)
Etymologi
[jfr mht. muntieren, t. montieren; av fr. monter, av mlat. montare, stiga i höjden, sätta upp, göra färdig, utrusta, till lat. mons (gen. montis), bärg. — Jfr DEMONTERA samt MUNDERA, MUTERA]
(i fackspr.)
1) sätta upp l. anbringa l. fästa (ngt, i sht apparat, teknisk anordning o. d.) så att det kan fungera på avsett sätt; installera; uppställa; äv.: hopsätta o. göra (ngt) färdigt (så att det kan fungera), sätta i arbetsdugligt skick, iordningställa. Thill En Falkone som munteraz opå thungo och skruff nyth iern. ArkliR 1557, avd. 1. Desse (lättrings-)Trissor (i svarvstolen) .. måste monteras med sina behöriga Gafflar. VetAH 1812, s. 272. (Båglampan är) monterad i en jernställning, fastsatt på spetsen af stolpen. TT 1889, s. 91. Ett inuti ”järnet” (dvs. strykjärnet) monteradt ”elektriskt motstånd”. 2NF 27: 391 (1918). Att .. (i Sverge) montera bilar av typen Chevrolet. TT 1927, Allm. s. 18. Kulsprutor ha monterats på presidentpalatsets tak och balkong. DN(A) 1932, nr 167, s. 8. — särsk. med avs. på föremål som uppställas för förevisning. En .. synnerligen väl utförd samt dyrbart monterad grupp stenbockar (i Naturhistoriska riksmuseet). SvD(A) 1929, nr 311, s. 14.
2) förse (ngn l. ngt) med utrustning.
a) med avs. på fartyg: förse med krigsutrustning, i sht med kanoner; bestycka, bevära; med avs. på handelsfartyg särsk.: bygga o. utrusta så att det vid krigstillfälle kan göra tjänst ss. krigsfartyg; numera bl. hist. i p. pf. i adjektivisk anv.: bevärad, armerad; förr äv.: bemannad. G1R 25: 370 (1555). Trettije väl monterade örligskiepp. HSH 2: 90 (1629). Uthrusta vår skiepsflåta och den muntera med stycken och annatt. RP 8: 71 (1640). Gods och waror, .. som föras in på Swenske monterade Skiepp. Stiernman Com. 3: 3 (1660). 2 Barqwer hwar thera Monterat medh 20 Man. OSPT 1687, nr 47, s. 8. Hägg Segel 26 (1935; efter ä. handl.).
b) (†) med avs. på (krigs)-manskap, hästar o. d.: förse med nödiga persedlar, utrusta; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: utrustad, rustad; äv. refl. RARP 3: 66 (1638). (Vi hava) samtycht och bewiliat att bredhe widh wår ordinarie Rustienst .. holla widh hwar häst een godh och wäl munteret dragon. Därs. 6: 20 (1656). LMil. 1: 147 (1682; refl.). Goda och behörigen monterade tjenste-hästar. PH 8: 575 (1767). särsk. refl., övergående i bet.: ställa upp sig som soldat, enrollera sig. (Han) munterade sig wndher Reytterijet. VDAkt. 1663, nr 438.
c) allmännare: förse (ngt) med nödig utrustning l. attiralj; äv.: förse med prydnader, beslag o. d.; särsk. med avs. på hatt(stomme): kläda (se d. o. I 4 d). SvVapenhSÅ 1926, s. 25 (1682). Många hattar göras af bara blått krusflor, monterade med blå plymer. KonstNyhMag. 2: 16 (1819). Porslin, monteradt med brons. UB 7: 705 (1875). Ottoman utan låda .. monterad med 3 ryggkuddar. NKVårkatal. 1925, s. 52. Hattstommar, som skulle monteras. Beijer BritaBurenb. 464 (1943).
3) med avs. på vattenfall, vattenkraft o. d.: utbygga. De lättast monterade fallen. 2UB 2: 526 (1901). Sveriges monterade vattenkraft. (1919; boktitel).
4) (†) metall. Sedan tages han (dvs. degeln där mässingen smälts) ut och göres åter reen med afskumande eller som dhe kalla munteras. Hiärne Berghl. 460 (1687).
Särsk. förb. (i fackspr.): MONTERA IN010 4. till 1. Maskinerna monteras in (på båten). Essén KessGen. 126 (1915). jfr inmontera. —
MONTERA UPP010 4. till 1: montera. Jag var .. själf nere i brunnen och monterade upp pumpen. Nyström NKina 1: 208 (1902, 1913). jfr uppmontera. —
Avledn. (i fackspr.): MONTERBAR, adj. som går (lätt) att montera.
MONTÖR, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content