SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORANT moran4t, äv. mω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. morans (gen. -antis), p. pr. av morari, dröja, till mora (se MORA, sbst.2)]
jur. person som gör sig skyldig till mora. 2NF 6: 952 (1906).
Spoiler title
Spoiler content