SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORBRODER mωr3~brω2der, stundom 3r~, äv. 4~10, l. (i dagligt tal nästan alltid) MORBROR mωr4~brω1r l. ~brωr1, stundom 4r~, l. 3~2 (Weste synes ha känt båda accentueringssätten; mòrrbrorr o. mórrbrorr Dalin), l. (numera bl. i lagstil samt ngn gg mera tillf.) MODERBRODER 3der~brω2der, m.; best. -brodern, stundom -brodren, vard. morbrorn; pl. -bröder. Anm. I vissa fall nyttjas morbror i best. anv. utan slutart.; jfr FARBRODER anm. 2:o, MODER 1 b.
Ordformer
(moder- (-dh-) 1525 osv. mor- (-oo-) 1538 osv. mors- 1594. -broder (-dh-) 1525 osv. -bror (-oo-) 1639 osv.)
Etymologi
[fsv. moþor broþir, motsv. d. morbroder, isl. móðurbróðir; till MODER 1]
(ngns) moders broder; i umgängesspråket äv. om (ngns) mosters man (l. vissa andra manliga anförvanter till ngns moder); jfr ONKEL. Hennes morbror. En morbror till henne. Morbror Åke. Jag har varit och hälsat på morbrors, (vard.) min morbror o. hans familj. OPetri Tb. 75 (1525; uppl. 1929). Konung Giöstaff .. (ville) wara them (dvs. sina systerbarn) för ehn gunstig moderbroder. Brahe Kr. 18 (c. 1585). Här .. lades .. morbror (som var sjuk) till sängz. KKD 5: 7 (c. 1709). Om Matthis för affiniteten skull ansees som drängsens Moorbroder, emädan han hafft drängsens Moorsyster till hustro. VDAkt. 1714, nr 329. Rika Morbror. Blanche (1845; titel på lustspel). Wägner Norrt. 14 (1908). — jfr HALV-, STYV-MORBROR. — särsk.
a) i uttr. ha biskopen till morbror, ha inflytelserika (äldre) släktingar l. gynnare; eg. i ordspråket: Dhen som haar Bispen til Moorbroor, han får snart Giäld. Grubb 130 (1665). Baron Hamilton hade, som man säger, biskopen till morbror. Crusenstolpe Ställn. 12: 69 (1848). Lundgren MålAnt. 3: 116 (1873).
b) (numera knappast br.) i utvidgad o. oeg. anv., om (l. till) äldre manlig person, ss. tecken på vördnad l. respekt; jfr FARBRODER 2 b. Böttiger 5: 216 (1871, 1874). Wrangel TegnKärlekss. 67 (1916; om förh. i början av 1800-talet).
Avledn.: MORBRODERLIG, adj. som tillkommer l. präglar en morbroder. Det (är) honom omöjligt att åsidosätta sin morbroderliga värdighet. Crusenstolpe CJ III. 2: 96 (1846). SvSkämtl. 112: 17 (1918).
MORBRODERSKAP, n. (mera tillf.) förhållandet att vara ngns morbroder. HSH 15: 149 (1761).
Spoiler title
Spoiler content