SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORELL mωräl4 l. mo- l. må-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-el 1685. -ell (-äll) 1805 osv. -elle 1754 (: Morelle-trän)—1807. -eller (-äller), pl. 1639 osv.)
Etymologi
[av t. morelle, morell, aprikos; jfr ä. t. o. t. dial. (a)marelle, marille, morille, ä. holl. morelle, marelle (holl. morel), ä. eng. morel (eng. morello); trol. ombildning av AMARELL under anslutning till ffr. morel, it. morello, svartbrun, avledn. av MOR, sbst.2]
1) i sht trädg. (vid full mognad svartrött) bär av en varietet av surkörsbärsträdet Prunus cerasus Lin.; utom i fackspr. äv. allmännare, om mörka körsbärssorter; ngn gg koll.; äv. om resp. träd; förr äv. om vissa ljusare körsbärssorter (klarbär, hjärtkörs). Palmchron SundhSp. 66 (1642). Rudbeck HortBot. 26 (1685; om morellträd). Villa rödbleka Kirsebär eller Moreller, äro vatnige och något sura. Rosensten Skog. 49 (1737). Liljeblad Fl. 160 (1792; om hjärtkörs). Lilja SkånFl. 325 (1870; om klarbärsträd). Hvad allmänheten .. ofta nog kallar moreller är svarta sötkörsbär. LAHT 1894, s. 38. Klasar / av klarbär och morell. Karlfeldt Hösth. 96 (1927). — jfr BRYSSEL-MORELL(ER) m. fl.
2) (†) aprikos (se d. o. 1); i sht om smärre former; äv. om aprikosträd (med små frukter). Schroderus Comenius 120 (1639). Mollet Lustg. B 2 b (1651; om trädet). Broocman Hush. 4: 60 (1736).
Ssgr: (1) MORELL-BRUNT, n. (förr) färg. viss mörkbrun färgnyans (på ylle). Sahlin SkånFärg. 154 (1928; om ä. förh.). —
(1) -KÄRNA, r. l. f. Moberg Sedebetyg 228 (1935). —
(2) -PERSIKA. [jfr t. aprikosenpfirsich] (†) om persiketräd med aprikosliknande frukter. Broocman Hush. 4: 61 (1736). —
(1) -SALT, n. (†) färgämnet engelskt rött (som skiftar i brunt). Åstrand (1855). AHB 13: 45 (1865). —
(1) -TRÄD. Lundberg Träg. 81 (1754). Weste (1807; om hjärtkörs). Henriksson Hledn. 42 (1890).
Spoiler title
Spoiler content