[av t. morgen (se MORGON) med tillägg av ändelsen s]
(vard., numera mindre br.) ss. hälsnings- l. avskedsformel: god morgon, ”tjänare”; äv. ss. uttryck för överraskning, förvåning, häpnad o. d. Blanche Våln. 574(1847). Morjens bror! hvart skall du ta vägen? SöndN 1862, nr 33, s. 3. ”Morgens medikamenter” — sa' bonden mötte apotekarn. Holmström Sa' han 59 (1876). (Vi) använda .. nu till interjektioner, uttryckande öfverraskning: Hva'! Prosit! Morjens! Cederschiöld Skriftspr. 115(1897). Man får väl slunga sig ut i friheten igen, sade han. Morgens pojkar. Hellström Kusk. 125(1910). Morjens! Mistlurn! SvD 19/2 1922, Söndagsbil. s. 1.Östergren(1932). — särsk. [efter t. guten morgen, herr Fischer (se Holm BevO 169 (1939))] (numera bl. ngn gg ålderdomligt) i uttr. morgens Fischer, använt ss. skämtsam hälsningsformel. Morgens Fischer! Vådevill i 1 Akt, fritt bearbetad från Franskan (av F. Hedberg). AB 1854, nr 200, s. 1.Fahlcrantz Kyrkoh. 278(1907).
SAOB
