publicerad: 1945
MORR mor4, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. mårr)
1) till MORRA 1. Lind (1738). Hundarnes arga morr. Grebst Året 60 (1913). Det mullrar av dova motorernas morr. Blomberg JordJag. 106 (1924). särsk. (†) om grodors kväkande. IErici Colerus 1: 174 (c. 1645).
2) (numera mindre br.) till MORRA 2; äv.: yttring av missnöje, knot; förr ofta i uttr. knorr och morr o. d. Hwadh the skola .. vthgöra (dvs. betala), thet göra the medh knorr och morr. Rudbeckius BootPred. C 4 a (1615, 1635). Intet gnag och skaf, knorr och morr öfver din hustru. Dalin Arg. 2: 426 (1734, 1754). TörngrenMål. 207 (1801). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content