SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORSE- mor3se~, stundom mor3s~ l. med eng. uttal.
Etymologi
[ssgsform till personnamnet MORSE (se nedan)]
i sht tekn. ss. förled i ssgr, betecknande föremål l. företeelse som hör samman med den av nordamerikanen S. F. B. Morse (1791—1872) uppfunna metoden för elektrisk trådtelegrafering (morsesystemet).
Ssgr: MORSE-ALFABET. vid telegrafering enl. morsesystemet använt teckenalfabet bestående av (kombinationer av) punkter o. streck; äv. om analogt alfabet av korta o. långa signaler vid signalering med ljus, flaggor o. d. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 297 (1886). 2NF (1913). —
-APPARAT. numera i sht om mottagningsapparat. Telegrafering på morseapparater. UB 2: 423 (1873). SvUppslB 27: 661 (1936). —
-FÖRBINDELSE. jfr förbindelse 1 c. —
-LAMPA, r. l. f. för ljussignalering (med morsealfabetet). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-LANTERNA. jfr -lampa. —
-LEDNING. konkret; jfr ledning, sbst.2 2 b. BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 42. —
-NYCKEL. instrument för avsändning av telegram enl. morsesystemet. Nyström Telegr. 305 (1869). —
-SIGNALERING. VFl. 1912, s. 145. —
-SKRIFT. Nyström Telegr. 305 (1869). —
-SYSTEM. metod för elektrisk trådtelegrafering, innebärande att (kortare o. längre) strömimpulser medelst en elektromagnet registreras på en kontinuerligt frammatad pappersremsa; äv. om modifikationer av dylikt system (äv. för ljussignalering o. d.). SvUppslB 27: 661 (1936). —
-TECKEN. jfr -alfabet. Broman Telegr. 82 (1894). —
-TELEGRAF. SJ 2: 520 (1906).
Spoiler title
Spoiler content