SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRBINDELSE förbin4delse l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förbi´ndelse Weste; förbi`nndällse Dalin), r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, ÖoL (1852)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-binn- Rudbeckius KonReg. 266 (1615). -ilse GR 6: 374 (1529))
Etymologi
[fsv. forbindelse (för-), n., motsv. d. forbindelse]
vbalsbst. till FÖRBINDA.
1) motsv. FÖRBINDA 4. — särsk.
a) (†) motsv. FÖRBINDA 4 a: sammanfogande, stärkande, förstärkande; bildl. At latha göra oss eth insigle .. Huilkit som wore ider nade .. til nytthe .. oc framdeles til rikis oc lanzens forbindilse. GR 6: 374 (1529).
b) motsv. FÖRBINDA 4 b: materiellt sammanhang l. samband; anknytning; konkret: mellanled, förbindande led l. ledning. (Spegelns axel) sättes i sådan förbindelse med ett ur, att (osv.). Fock 1Fys. 283 (1859). En liknande (land-) förbindelse torde hafva existerat mellan Amerika och östra Asien. Nathorst JordH 881 (1894). — jfr LAND-, LED-, TVÄR-FÖRBINDELSE m. fl.
c) samfärdsel, kommunikation; konkretare: kommunikationsmedel, kommunikationsled. Den telegrafiska förbindelsen med utlandet. Lagerbring 2Hist. 1: 29 (1778). En tredje (väg) .. har bragt Österdalarne i förbindelse med norra Helsingland. Järta Kopparb. 11 (1823). Genom lättade förbindelser .. hafva nya utsigter (för folken) blifvit öppnade. Oscar II IV. 1: 11 (1862, 1890). Tåget står i direkt förbindelse med femtåget. Auerbach (1908). Förbindelsen med London anses äfven numera som vår (dvs. Sverges) förnämsta passagerarelinie. VFl. 1909, s. 97. jfr: De flesta artererna hafva sinsemellan täta förbindelser. Thorell Zool. 1: 84 (1860). — jfr DAG-, DILIGENS-, KANAL-, LUFT-, POST-, SJÖ-, TELEGRAF-, VATTEN-, VINTER-, ÅNGBÅTS-FÖRBINDELSE m. fl. — särsk. mil. ofta konkret, om anläggning l. anordning vilken i krig användes dels för truppers förflyttning o. underhåll samt för upprätthållande av samband dem emellan, dels för överbringande av militära meddelanden; i ä. fästning om portvalv under fästningsvall, utgång till fältet, vindbrygga osv.: kommunikation. Avskära, hota, försvåra fiendens förbindelser. Utan lätta och säkra förbindelser mellan alla verk, skulle fästningsförsvaret helt och hållet förlamas. Hazelius Bef. 278 (1836). SvT 1878, nr 1, s. 1.
d) gemenskap; relation; förhållandet l. möjligheten att utbyta meningar, underhandla med, erhålla upplysningar av, inleda l. avsluta transaktioner med ngn l. dyl.; såväl i fråga om enskilda personer som sammanslutningar, t. ex. affärsföretag l. folk l. stater osv.; ofta mer l. mindre konkret om själva meningsutbytet osv.: umgänge, bekantskap, korrespondens; särsk. (nästan bl. i pl.): bekantskaper, relationer (på ngn viss ort l. i ngn viss krets), ofta konkret: personer, firmor osv. med vilka man står i förbindelse, korrespondenter; särsk.: personer osv. med vilka man gör affärer (på annan ort). Stå l. vara l. träda i förbindelse med (förr äv. till) ngn. Du bör genast sätta dig i förbindelse med rektor. Deras förbindelser voro hela tiden präglade av den största hjärtlighet å båda sidor. Berzelius stod i (underhöll) livliga förbindelser med samtidens förnämsta kemister. Kommersiella förbindelser. Öppna, avbryta, återknyta de diplomatiska förbindelserna med ett land, skicka ackrediterade sändebud dit resp. återkalla dem därifrån. Nordberg C12 1: 177 (1740). Våra förbindelser med franska hofvet. Höpken 2: 475 (1758). Nordforss (1805). Romerska Riddare .. förmåddes .. att skrifva till sina förbindelser i Rom med bitterhet mot Metellus. Ritterberg Sall. 186 (1832). Hafva vidsträckta förbindelser. Cavallin (1875). Genom sin kammarherre frih. G. Ehrensvärd .. underhöll . (GIII) förbindelser med (tidningspressen). Odhner G3 1: 56 (1885). Jag insåg .. väl, att .. (Arvid Posses) förmåga och förbindelser kunde vara till stort gagn (för ministären). De Geer Minn. 2: 163 (1892). Vårt folk .. står sedan århundraden i förbindelse med högkulturen. Nilsson FestdVard. 12 (1925). — jfr AFFÄRS-, BYTES-, STÅNDS-, SÄLLSKAPS-, VÄNSKAPS-FÖRBINDELSE m. fl. — särsk. mil. i uttr. hålla, stå i l. söka förbindelse med ngn o. d., dels om omedelbar l. personlig förbindelse, dels om medelbar förbindelse (åvägabragt gm t. ex. telegraf, signaler osv.). Rappe Nordarm. 50 (1874). Kaptenen Kitchener .. (framsändes) 10 svenska mil söder om Dongola .. med det farliga uppdraget att söka förbindelse med Khartum. IllMilRevy 1898, s. 77.
e) motsv. FÖRBINDA 4 c: sammanställning, förknippning, sammanhang (med ngt); äv. mera obestämt: förening; konkret, om det som är förbundet: förening, kombination, komplex; särsk. språkv. i fråga om ljud (bokstäver), stavelser, ord, satser osv. Stå i förbindelse med, sammanhänga med. Adverbet an användes numera huvudsakligen i mer l. mindre fasta förbindelser med verb, t. ex. gripa an, slå an, samt i förbindelsen av och an. Schützercrantz PVetA 1755, s. 9. Hvad kan väl vara mera intagande än oskulden i förbindelse med ungdomen och behagen. CCGjörwell (1791) i MoB 2: 20. Utan förbindelse och känsla deraf är ej heller medvetande möjligt. Höijer 2: 97 (1799). Julfriden i rummet, — en frid, hvilken i sig innefattade doften af gran, .. vaxstapel och lack i en harmonisk förbindelse. Nyblom Hum. 69 (1874). Hans försvinnande sättes i förbindelse med denna sak. Auerbach (1908). — jfr ACKORD-, BOKSTAVS-, IDÉ-, INTRESSE-, KAUSAL-, KONSONANT-, LJUD-, ORD-, SATS-, TANKE-FÖRBINDELSE m. fl.
f) motsv. FÖRBINDA 4 e, i fråga om giftermål l. svågerlag; ingående av äktenskap (med ngn); (det) släktskapsförhållande som på detta sätt uppstår; ofta om samliv mellan man o. kvinna vilket icke sanktionerats gm lagligt äktenskap: ”förhållande”, liäsong. Påven ville ej upplösa den äktenskapliga förbindelsen mellan Henrik VIII och Katarina av Aragonien. (Vid riksdagarna rådslås) om höge Herrars Ächtenskap och förbinnelse. Rudbeckius KonReg. 266 (1615). Äktenskapet såsom lagligt skildes från oordentliga förbindelser, men uteslöt dem ej. Geijer II. 2: 113 (1832; om förh. i Sv. under hednatiden). Förhållandet upptäcktes af den unga damens föräldrar, innan det kunnat mogna till en förbindelse. GHT 1872, nr 51, s. 3. De lösa förbindelserna mellan man och kvinna. Fahlbeck Världsåskådn. 7 (1910). (†) Den förbindelse han plägat med denna Flicka. Chenon Heywood 3: 148 (1773). — jfr BLODS-, DANSÖS-, FAMILJE-, KÄRLEKS-, SLÄKT-, STAM-, ÄKTENSKAPS-FÖRBINDELSE m. fl.
g) (†) motsv. FÖRBINDA 4 f: förhållandet att ngn l. ngt innerligt fäster sig vid l. sluter sig till ngt. Kärlek är en Sinnets upriktiga förbindelse til en ting. Dalin Arg. 2: 262 (1734, 1754).
2) motsv. FÖRBINDA 5: fast förening l. sammansättning, kombination; särsk. kem. om kemisk förening. At Tungjord icke vore ännu funnen i annan förbindelse, än med vitriols-syra. TBergman i VetAH 1784, s. 110. Sammansättningar eller förbindelser af atomer. Nyblæus RelUpps. 215 (1872). jfr KOLVÄTE-FÖRBINDELSE. — särsk. (†) kem. frändskap. Med vatten har denna syra sådan förbindelse, at (osv.). VetAH 1753, s. 302. Bergman PVetA 1777, s. 11.
3) motsv. FÖRBINDA 6: förpliktelse.
a) motsv. refl. förbinda sig: handlingen l. förhållandet att ngn förpliktar sig (har förpliktat sig) att göra ngt, utfästande l. åtagande (att göra ngt), utfästelse, förpliktelse; det vartill ngn utfäst sig, skyldighet i ngt visst avs. vilken uppstår gm l. är en följd av ett sådant utfästande; konkret, om (formulering i) urkund som innehåller en sådan förpliktelse; särsk. om ekonomisk förpliktelse: engagemang; ofta dels om urkunden (t. ex. revers, obligation l. borgensförbindelse), dels (i sht i pl.) om det belopp vartill engagemangen uppgå, närmande sig bet.: skulder; stundom om borgensförbindelse l. dyl. i motsats till skulder i eg. mening. Fullgöra sina ingångna förbindelser. Han skrev (utställde) en förbindelse på beloppet. Ikläda sig förbindelse mot (stundom ingå, förr äv. taga en förbindelse med) ngn. Du får inte betala honom ett öre, om han inte lämnar förbindelsen tillbaka. (Dopet är) en inbyrdes förplichtelse och förbindelse. Swedberg Cat. 433 (1709). Hafva två eller flere skrifvit skuldebref under, med förbindelse, at en för alla, och alle för en betala. UB 4: 12 (Lag 1734). (Riksgälds-) Contoirets förbindelser på utrikes orter, icke honorerade på dag, betaga riket all .. credit. Wallquist Minn. 3 (i handl. fr. 1790). Skulle du ej kunna skicka mig Manuskriptet mot förbindelse att ej visa det för någon. Tegnér (WB) 3: 310 (1817). Det säger sig likväl sjelft, att detta löfte icke kan innefatta en ovilkorlig förbindelse. Olbers Bibelöfv. 9 (1874). (Napoleon) affordrade honom en förbindelse att aldrig bära vapen mot Frankrike. LbFolksk. 599 (1892). — särsk. handel., i uttr. utan förbindelse, vid noterande av priser, för att beteckna att vederbörande icke anser priserna för sig ovillkorligen bindande. — jfr ANSVARS-, AVISTA-, BODMERI-, BORGENS-, EDS-, HEDERS-, LÖFTES-, MOT-, PÄNNING-, SAMHÄLLS-, TJÄNSTE-, TROHETS-, VÄXEL-FÖRBINDELSE m. fl.
b) (†) motsv. refl. förbinda sig, om förpliktelse varigm ngn lovar ngn trohet, träder i hans tjänst l. dyl. Om någon med förbindelse til Satan, Skrift- eller munteligen sig försyndar. Schmedeman Just. 1142 (1687). Polske Rådsherrarne (ville) påminna de Svenske om deras ed och förbindelse emot Konung Sigismund. Hallenberg Hist. 2: 541 (1790).
c) (†) egenskapen att förplikta ngn (att göra ngt), förbindande kraft, (inre) tvång l. nödvändighet. Gak aldrig åstad, och giör tinom nästa någon förestälning, förr än tu känt innom tig en alfvarlig förbindelse ther til. Bælter Christen 211 (1743, 1748). Att plikt till förädling icke hämtar sin förbindelse, men förljufvas, af hopp om belöning. Ödmann StrFörs. 1: 372 (1799). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
d) vad ngn (i allm. l. i ett visst fall) av lag, moral, samhälle, sin inre natur osv. är förbunden till; skyldighet, plikt. Somlige .. (böcker) gufvo mig vacker kunskap i Naturens rätt om .. våra skyldigheter ..; Men förbindelsen at lyda kände jag intet til. Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). Denna stiftelse (dvs. äktenskapet) är helig: Helige äro dess förbindelser: Heliga, dess ändamål. Hb. 1811, s. 119 (oförändrat i Hb. 1917). Han förklarade, att bikten ej var någon förbindelse, utan berodde af hvar och ens fria vilja. Cronholm Lig. 69 (1839). Den allmänna förbindelsen att afhålla sig från rättsstridigt ingrepp i andras rätt till person och egendom. 2NF 20: 413 (1913). (†) En siöofficer, som tillika med rättigheten at befalla de smärre, satt sig i förbindelse, at vara deras eftersyn. Wallenberg Gal. 218 (1771; uppl. 1921). — jfr ÄMBETS-FÖRBINDELSE.
4) (i skriftspr. o. vårdat talspr.) motsv. FÖRBINDA 7: tacksamhetsskuld, anledning till tacksamhet, tacksamhet; förr äv.: betygande av tacksamhet, tack. Stå l. stanna i (stor) förbindelse, stundom i (stora, förr äv. många) förbindelser (förr äv. sätta l. ställa någon under l. i förbindelse(r), hava en förbindelse) hos (äv. till, förr äv. åt l. emot) någon. Tessin Bref 1: 46 (1751). De (insända breven) införas med mycken förbindelse (dvs. tack). SvMerc. IV. 1: 421 (1758). Fäderneslandet har den förbindelsen åt denne store Medborgaren, at först hafva brutit det fremande slafveriet. Schönberg Bref 1: 169 (1772). Mängden af de förbindelser jag har till Herr BruksPatron och dess hus, (ha) längesen betagit mig hoppet att ens med komplimanger kunna betala dem. Tegnér (WB) 1: 303 (1803). Gref Löwenhjelm känner konsten att sätta människor i förbindelse på ett sådant sätt, att förbindelsen ej blir en börda. Berzelius Res. 196 (1819). Mycken förbindelse och tacksägelse är jag skyldig för sista kärkomna skrifvelse. Florman BrefRetzius 32 (1829). C. D. af Wirsén i 3SAH 2: 136 (1887).
5) (†) motsv. FÖRBINDA 8: förbund, sammansvärjning, sammangaddning; överenskommelse; äv. om innehållet l. ordalydelsen av en sådan överenskommelse; äv. konkret, om de förbundna. RA 1: 388 (1544). (Vi vilja) icke her medh conspirera och göra någon förbindelse emoot then trooheet som wij samptligen emoot wår höga öfwerheet, skyllige och plichtige äre. Stiernman Riksd. 464 (1598). En Förbindelse eller Concert med någre uthrijkes mackter. 2RARP I. 2: 308 (1720). Ritterberg Sall. 110 (1832). Förbindelsens ordalag äro följande. Fryxell Arist. 3: 125 (1846). Stifta en hemlig förbindelse. LoW (1862).
Ssgr: A: (1 c slutet) FÖRBINDELSE-ARBETE ~020, äv. ~200. mil. om anläggande o. förbättrande av (järn)väg, bro, färja osv. (i regel av ingenjörtrupp). —
-BANA, r. l. f.
1) till 1 b, c: sammanbindningsbana. 2NF 23: 1377 (1916).
2) (tillf.) till 1 d: väg på vilken man kan komma till samförstånd med ngn. Larsson Världskris. 64 (1920).
(1 c slutet) -GRAV. (numera icke officiell term) bef. jfr -VÄRN. Busch Fästn. 116 (1880).
(1 c slutet) -KARL. mil. soldat avdelad för att vid korta avstånd tillse att sambandet mellan bakom (bredvid) varandra uppträdande avdelningar upprätthålles. FälttjRegl. 1900, s. 64.
(1 b, c, d) -LED, r. l. n. sammanbindande led l. länk; sammanbindande väg, kommunikationsled, trafikled; såväl i eg. som i överförd anv.; mil.: väg, farled osv. använd för militärt ändamål. UpsP 1860, nr 1, s. 2. Denna grupp (kräftdjur) bildar en förbindelseled mellan Brachyurer och Macrurer. Thorell Zool. 2: 406 (1865). Raabs kompani .. hade till uppgift att oroa fiendens förbindelseled längs Slesvigs kust. Wieselgren Bild. 480 (1882, 1889). Trapphuset som förbindelseled mellan .. gatan och representationsvåningen. Hahr ArkitH 373 (1902).
(1 b) -LEDNING. tekn. konkret; särsk. i fråga om elektrisk ledning. TT 1895, B. s. 127. Rikstelefonnätets förbindelseledningar .. hafva under år 1904 .. ökats med 7,500 km. dubbeltrådiga ledningar. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 35.
(1 b, c) -LINJE. särsk. mil. till 1 c slutet, dels om armés bakåt ledande förbindelseled, särsk. etapplinje, dels om förbindelseled mellan två vid sidan av varandra uppträdande arméer osv. Man befann sig midt i ett fiendtligt land utan säker förbindelselinie. Mankell Fältsl. 123 (1857).
(1 b, c, d) -LÄNK. förbindande länk; förmedlande länk, mellanlänk; ofta i överförd l. bildl. anv. Forssell i SAH 57: 198 (1881). Leithabergen .. kunna betraktas som en förbindelselänk mellan Alperna och Karpaterna. NF 18: 718 (1894).
(1 b, c, d) -MEDEL. (mindre br.) sammanbindningsmedel; kommunikationsmedel; ofta i pl. Alla slags förbindelse-medel, såsom vägar, mindre bryggor, öfverfarter, dammar m. m. Hazelius Förel. 16 (1839). Skilnaden i afstånd betyder ej mycket med vår tids förbindelsemedel. Svedelius Lif 505 (1887).
(1 d slutet) -OFFICER. mil. officer med uppdrag att (ständigt l. tillfälligt) upprätthålla sambandet mellan befälhavare, kolonner osv. PT 1914, nr 123 A, s. 2.
(1 e) -ORD. (tillf.) språkv. bindeord; särsk.: konjunktion. Möller (1755; under asyndeton). Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 136 (1896).
(1 c slutet) -PATRULL. mil. patrull med uppdrag att upprätthålla samband med sidokolonn, sidodetachemang o. d. FälttjRegl. 1900, s. 63.
(1 c) -SPÅR. vid järnvägar o. spårvägar: sammanbindningsspår; anslutningsspår. Förbindelsespåret mellan rangerings- och godsbangårdarna. TT 1898, B. s. 137.
-SÄTT.
(1 c) -VÄG. Samtiden 1871, s. 361. Hafvens betydelse som förbindelseväg mellan kontinenter och folkslag. VFl. 1913, s. 57.
(1 c slutet) -VÄRN. bef. befästningsanläggning (i allm. grav med vall åt den fientliga sidan) avsedd att bereda dold o. skyddad förbindelse mellan bakom varandra belägna skyttevärn l. mellan skyttevärn o. skyddsvärn l. dyl. —
(1 c slutet, d slutet) -VÄSEN l. -VÄSENDE. mil. sammanfattande benämning på en härs förbindelser under krig o. därtill hörande tjänst.
B (†): (2) FÖRBINDELSES-KRAFT. kem. föreningskraft, frändskap. Den ena Metallen (har) haft starkare förbindelses-kraft til samma Syra, än den andra. Hjelm IVetA 1784, s. 37.
(1 e) -TECKEN. typogr. bindetecken. Felde TySpr. 6 (1734).
Spoiler title
Spoiler content