MORTALITET mor1talite4t l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mortalität, eng. mortality, fr. mortalité; av lat. mortalitas (gen. -ātis), dödlighet, till mortalis, avledn. av mors (gen. mortis), död, till den ieur. roten mer, dö (se MORD, sbst.1)]
(i sht i fackspr.) (siffra som anger) förekomst av dödsfall (hos ett visst antal individer under en viss tid inom olika folkgrupper l. områden osv.), dödlighet (se d. o. 2), dödsfallsfrekvens; särsk. statist. dödlighet uttryckt gm dödstal (se d. o. 2). Swedberg Schibb. 285 (1716). Mortaliteten (i svenska armén är) af ledsnad, trängsell .. (m. m.) tillvuxen. Höpken 2: 548 (1759). Sommarin EkonL 1: 22 (1915). jfr (†): At den .. (i Sthm) rådande ovanligt häftiga Mortaliteten mäst angriper späda Barn. VetAH 1769, s. 12. — särsk. med. närmande sig bet.: egenskap att medföra döden. Upgifter om sjukdomens mortalitet .. (måste) med varsamhet bedömas. TLäk. 1832, s. 112.
-NUMMER. (†) = döds-tal 1. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 102 (1859). —
-PROCENT. statist. jfr -siffra. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 85 (1859). —
-TABELL. statist. dödlighetstabell; förr äv. dels allmännare, i sht om tabell över födda, vigda o. avlidna personer (inom en viss tid o. ett visst område), dels liktydigt med: ”mortalitetslista”. Fennia XVI. 2: 41 (1748). Lindfors (1824; om ”mortalitetslista”). EkonS 2: 37 (1894).
