SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOTSÄGAN l. MOTSÄGEN l. MOTSÄGN, r. l. f.
Ordformer
(-seyan 1640. -sägen (-se-) 15931764. -sägn (-se-) 15601669)
Etymologi
[fsv. motsäghn; vbalsbst. till MOTSÄGA, v., o. SÄGA MOT]
(†) motsägelse (se d. o. 1); opposition. RA I. 3: 181 (1593). Därs. 4: 232 (1597). Raimundius HistLiturg. 106 (1638). Ekblad 197 (1764). — särsk. i uttr. (för)utan (ngns) motsägan l. motsägen l. motsägn o. d., utan motsägelse (från ngns sida). Sådant (som förordnats angående de kungliga barnens underhåll) måtte obråtzligen holles föruthan theres eller någre andres .. motsägn eller förhindring. G1R 29: 541 (1560). Bergv. 1: 162 (1649). BtVLand 5: 37 (c. 1660).
Spoiler title
Spoiler content