SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOTSTÅNDARE mω3t~ston2dare, sbst.1, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -er PMelartopæus (1595) i KyrkohÅ 1904, s. 203).
Ordformer
(mot- (moot-) 1526 osv. mott- 1529—1595. -ståndare (-stondare) 1526 osv. -stånndiare c. 1585. -stånnare 1637)
Etymologi
[fsv. motestandare; jfr d. modstander, nor. motstander; vbalsbst. till MOT-STÅ o. STÅ MOT]
om person i förh. till annan person l. till ett visst tillstånd l. ett företag l. en plan l. ett förslag l. ett föremål o. d. som han bekämpar l. uppträder emot l. är fientligt l. avogt stämd mot o. d.; ofta liktydigt med: fiende; jfr MOT-STÅ 2, MOTSTÅND 1. Ngns l. ngts motståndare. Motståndare till (äv. mot) ngn l. ngt. Filipp. 1: 28 (NT 1526). Euangelij motstondare. OPetri PEliæ a 1 b (1527). Dhen giärna förer Krijgh, han får och mootståndare. Grubb 430 (1665). Åsigter sådana som de ifrågavarande .. skulle naturligtvis äfven finna motståndare. Tegnér (WB) 3: 154 (1817). Motståndarena mot reformförslaget. Svedelius Repr. 579 (1889). Konung Oskar II, som var en principiell motståndare till dödsstraffet. De Geer Minn. 1: 182 (1892). — jfr FÖRBUDS-MOTSTÅNDARE.
Ssg: MOTSTÅNDAR- l. MOTSTÅNDARE-SKARA. Boëthius HistLäsn. 2: 201 (1898).
Avledn.: MOTSTÅNDARINNA10032, f. kvinnlig motståndare. Linc. (1640; under adversatrix). —
MOTSTÅNDARSKAP, n. (tillf.) förhållandet att vara l. ställningen ss. motståndare till ngn l. ngt. SD(L) 1901, nr 593, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content