SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOTTAGA 3t~ta2ga, v. -er, -tog, -tagit, -tagen; l. (icke i utpräglat skriftspr.) MOTTA 3t~ta2, v.1 -tar (se för övr. TAGA). vbalsbst. -TAGANDE, -TAGELSE (se avledn.), -TAGNING (se d. o.); -TAGARE (se d. o.), -TAGARINNA (se MOTTAGARE avledn.), -TAGERSKA (företrädesvis ss. senare ssgsled).
Etymologi
[fsv. mote taka; jfr d. modtage, nor. motta; av MOT, prep. o. adv., o. TAGA]
— jfr EMOTTAGA, TAGA MOT. Anm. 1:o Beträffande användningen av de båda liktydiga orden emottaga och mottaga se anm. sp. E 524. 2:o Utom i p. pf. användes ordet numera företrädesvis i utpräglat skriftspr.
1) (†) = EMOTTAGA 1. Här ofvanföre (bortom Saturnus) mottager en abyssus eller ofantelig och omätelig högd och rymd. Vallerius PVetA 1744, s. 7. SDS 1914, nr 3, s. 9 (1794).
2) = EMOTTAGA 2. JJNervander 1: 132 (1833). Falk mottog (vid hälsningen) en hand så hård som ett klappträd. Strindberg RödaR 239 (1879).
3) = EMOTTAGA 3. Serenius (1734; under accept). Att motta ett besök. Runeberg ESkr. 2: 193 (1833). Böjen edra hjärtan till Gud och mottagen välsignelsen! Hb. 1894, s. 36. Huset har redan under peståret 1710 användts för mottagande af sjuka. Annerstedt UUH II. 2: 240 (1909).
4) = EMOTTAGA 4. Chydenius 5 (1765). St. Lorenz-viken, som mottager den liknämda floden. Palmblad LbGeogr. 238 (1835). Ändamålet med .. (bindbjälken) är (endast) att mottaga skjutningen af hängverket, men ej uppbära det. Rothstein Byggn. 483 (1859). TurHb. 21: 5 (1913). — särsk. (ny anv.) vid telegrafering, telefonering o. (i sht) radiering: uppfånga signal l. radioutsändning o. d. som utskickats av en sändarapparat. Lågfrekvensförstärkare .. fungera lika bra på vilken våglängd man än mottager. RadioAm. 1924, s. 29. SvD(B) 1926, nr 76, s. 2.
5) = EMOTTAGA 5. Erkänna mottagandet av en skrivelse. Forsius Fosz 414 (1621). Det intryck han redan mottagit af boken. Rydberg Ath. 396 (1876). Vårt folk .. har från .. (högkulturen) mottagit det mest djupgående inflytande. Nilsson FestdVard. 12 (1925).
6) = EMOTTAGA 6; numera bl. i vissa uttr. i bet. närmande sig 3. Frimärken mottagas icke såsom betalning (för annonser i Posttidningen). PT 1888, nr 305, s. 1. Jag kunde slutligen icke hitta på någon bättre (till finansminister) än Lagercrantz, som efter någon tvekan mottog anbudet. De Geer Minn. 2: 40 (1892). — särsk. i numera obr. (l. bl. tillf.) anv. Såsom .. (romarne) hafwa förkastat sitt Åhr, som om wåren begyntes, och mottagit wårt som begyntes om winteren, så (osv.). Rudbeck Atl. 2: 180 (1689). Möjligheten af att öfvertyga under diskussion är naturligtvis inskränkt genom åhörarekretsens förmåga att mottaga skäl. Forssell Stud. 1: 26 (1866, 1875). Hur förklara, att den förnäma världens tongifvande kvinnliga kretsar mottaga moder, som räckas dem af smutsiga händer? Rydberg Nakenh. 18 (1895).
7) = EMOTTAGA 7. Tegnér (WB) 2: 152 (1814). Pater Henrik mottog det främmande folkets ombud i klostrets refektorium. Rydberg Sing. 46 (1876). Alla Carolines närmaste mottogo mig förunderligt nog med öppna armar. De Geer Minn. 1: 108 (1892). Jag gjorde mina visiter hos vederbörande, utan att blifva mottagen. Därs. 218. (Barnen) fingo .. ett gott mottagande. Lagerlöf Holg. 2: 337 (1907). Siwertz Sel. 2: 91 (1920).
8) = EMOTTAGA 8; med avs. på en fiende, ett fientligt anfall, förr äv. en fara o. d. Öfverste Pittié fick mottaga fiendens första angrepp. Rappe Nordarm. 99 (1874). Åtgärder till farsotens mottagande. 2SAH 58: 273 (1882). Japanerna i tre kolonner mot Jehol. 200 000 man kinesiska trupper redo att motta stöten. SvD(A) 1933, nr 49, s. 16 (rubrik).
9) = EMOTTAGA 9. HT 1918, s. 198 (1809). Jag har icke hört något tal mottagas med större entusiasm än det, som Malmsten höll på grundlagsfesten 1859 för tryckfriheten. De Geer Minn. 2: 41 1892). 3SAH LIV. 2: 288 (1943).
Avledn.: MOTTAGBAR, adj. (tillf.) till 3: som kan l. får mottagas. Mottagbara (till försändning med järnväg) äro: Dynamit, sebastin (osv.). Landén o. Wiberg 64 (1901).
MOTTAGELSE, r. l. f. [fsv. mottakilse (MechtUpp. 172)] vbalsbst. till mottaga o. taga mot: mottagande. särsk.
1) till 3; numera knappast br. utom ss. förled i ssgr. Ekblad 387 (1764).
2) (numera knappast br.) till 7. Stiernstolpe ESkr. 163 (c. 1825). AGeijer (1847) i Solnedg. 4: 113.
Ssgr (till mottagelse 1): mottagelse-akt. akt (se akt, sbst.1 I 2) varigm ngn emottager l. tillägnar sig ngt o. d. 2NF 20: 304 (1913).
-förmåga. förmåga att emottaga l. tillägna l. tillgodogöra sig ngt. Lundell Rättstafn. 110 (1886).
MOTTAGLIG, adj. [delvis efter t. empfänglich]
1) (numera bl. tillf.) till 3, om sak, i uttr. mottaglig för ngn, som ngn kan mottaga l. tillgodogöra l. tillägna sig. Hult UndSv. 1849 9 (1876). (Macpherson) ryckte .. (Ossians) sånger undan glömskan, gjorde dem mottagliga för hela den bildade verlden. Bergström LittNat. 32 (1889).
2) till 3, 4, 5, om person l. sak, i uttr. mottaglig för (förr äv. av) ngt l. abs.: som är i stånd att emottaga l. upptaga l. tillägna sig l. tillgodogöra sig ngt, som lätt emottager l. upptager osv. ngt, som (lätt) påvärkas l. som låter sig påvärkas av ngt, känslig för ngt; stundom: som är i stånd l. kapabel till ngt (t. ex. viss utveckling); i fråga om (smittosam) sjukdom: som kan få l. lätt får ngt, disponerad för ngt; abs.: känslig för intryck, påvärkningar o. d.; jfr emottaglig. Mottaglig för smicker, intryck. Icke vara mottaglig för skäl. Vara mycket mottaglig för förkylning. Ett ungt, mottagligt sinne. Hagberg Shaksp. 3: 257 (1848). (Agardh o.) Ljungberg 4: IV (1863: mottagligt af). I beröring med de hvite hafva .. (australnegrerna) icke visat sig synnerligen mottagliga för europeisk kultur och ett bofast lefnadssätt. NF 1: 1354 (1876). Ett sinne lika mottagligt för naturens skönhet som för konstens. Rydberg RomD 118 (1877). Att vissa delar af .. (den lerhaltiga kalkstenens) plana yta kunna göras mottagliga för fet färg. 2UB 10: 311 (1907). Petrén EpidSj. 14 (1926).
Avledn. (till mottaglig 2): mottaglighet, r. l. f. egenskapen att vara mottaglig; förmåga att mottaga l. upptaga l. tillägna sig l. tillgodogöra sig ngt, receptivitet; känslighet; disposition. Stein Fredr2Preuss. 1: 6 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 62). Lovén Anv. 58 (1838). Cassel TeorSocEkon. 518 (1934).
MOTTAGSAM, adj. (†) till 3, 4, 5: mottaglig (se d. o. 2). Atterbom Siare 2: III (1843). Meurman (1847).
Avledn.: mottagsamhet, r. l. f. (†) mottaglighet, receptivitet. Atterbom Minnest. 2: 39 (1840). BvBeskow (1855) hos Valerius 1: IX.
Spoiler title
Spoiler content