SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOTTAGARE 3t~ta2gare, m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. motetakare; vbalsbst. till MOTTAGA o. TAGA MOT]
— jfr EMOTTAGARE.
1) person som mottager ngt; särsk.
a) till MOTTAGA 2. JernkA 1840, s. 201. Den av Köpings mekaniska verkstad utförda elevatorn (för virkesstapling) betjänas av en påläggare vid vagnen och två mottagare på stapeln. SvSkog. 977 (1928). Pålitlig mottagare måste användas (vid frivolt) till dess full säkerhet nåtts. IdrIMar. 1935, s. 69.
b) till MOTTAGA 5; oftast motsatt: givare resp. avsändare. Mottagare av ett brev, en skrivelse. Wetterbergh SamhKärna 1: 3 (1857). I Östra Göinge innehöll julaknutan ibland någon mindre present, .. ibland en ”illgåva”, om mottagaren hade ovänner. Nilsson FestdVard. 131 (1925). jfr BETALNINGS-, BREV-, FRAKT-, FRAKTGODS-, GÅVO-MOTTAGARE m. fl.
2) till MOTTAGA 4: anordning l. apparat för att mottaga l. uppfånga l. uppsamla ngt. Holmberg Artill. 1: 135 (1881). — särsk. (i sht tekn.) till MOTTAGA 4 slutet: mottagningsapparat; motsatt: sändarapparat, avsändare. Aders telefon .. är en särdeles god receptor (mottagare) men lämpar sig däremot ej alls som transmitter (afsändare). 2UB 3: 498 (1897). Hägg PraktNav. 87 (1920). särsk. (i sht i fackspr.): radiomottagare, radioapparat, ”radio”. SvD(A) 1922, nr 323, s. 3. jfr KORTVÅGS-, KRISTALL-, RADIO-, RÖR-MOTTAGARE m. fl.
Ssgr (till 2 slutet, i sht. tekn.): MOTTAGAR- l. MOTTAGARE-APPARAT. mottagningsapparat, mottagare; särsk. om radiomottagare. 2NF 20: 822 (1914).
-STATION. mottagningsstation. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Avledn. (till 1): MOTTAGARINNA, f. särsk. till 1 b. UpplFmT 29—32: 263 (1916).
Spoiler title
Spoiler content