SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUGG mug4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; förr äv. MUK, m. l. f.; best. -en; förr äv. MUKOR, sbst. pl.
Ordformer
(mogg 1751. mugg 1690 osv. muk c. 1645. mukor, pl. 1683)
Etymologi
[jfr nor. mugg; besläktat med (o. kanske lånat av) mnt. mūke, motsv. t. mauke; av ovisst urspr.]
veter. hudsjukdom i karleden hos hästar, yttrande sig i inflammation, svullnad, sprickor, variga sår o. d.; äv. om liknande sjukdom hos nötkreatur. IErici Colerus 2: 368 (c. 1645). Skaffar en annan häst, hafwer mukor i benen. GenMRulla 14/11 1683. När Hästen får Muggen, det är, att Köttet sprikker baak på Footleeden. Rålamb 13: 138 (1690). Bohm Husdj. 180 (1902). — jfr BOSKAPS-, DRANK-MUGG m. fl.
Ssgr (veter.): MUGG-ARTAD, p. adj. Florman Abildgaard 48 (1792). —
-BRAND. brand i huden, förorsakad av mugg. SvT 1852, nr 174, s. 4. —
-BÖLD. (†) ett slags brandböld hos häst (vanl. på samma plats som muggen). Florman Abildgaard 69 (1792). Dens. Hushållsdj. 132 (1834). —
-KNÖL. (†) VerdS 12: 34 (1889). —
-MATERIA. (†) var i muggsår. Florman Hushållsdj. 203 (1834). —
-SALVA, r. l. f. salva mot mugg. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
-SVULST. (†) Florman Abildgaard 47 (1792). Wahrman Manski o. Wolstein 165 (1807). —
-SÅR. Florman Pharm. 12 (1809). Cedercreutz Blomst. 41 (1919).
Avledn.: MUGGIG, adj.1 (muck-) (†) veter. behäftad med mugg. Hesten Casserat, och muckigh på alla benen. GenMRulla 16/10 1683. Därs. 23/7 1684.
Spoiler title
Spoiler content