publicerad: 1945
MUNDERA munde4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se under MUNDERING); -ARE (se avledn.); jfr MUNDUR.
Ordformer
(mond- 1664—1807. mund- 1612 osv.)
Etymologi
[liksom d. mundere, mondere, av ä. t. mundieren, mondieren, till mht. muntieren, av fr. monter (se MONTERA)]
förse (ngn l. ngt) med (för visst ändamål) behövlig(a) tillbehör l. utrustning, utrusta.
a) (i fråga om ä. förh.) med avs. på fartyg l. flotta: förse med vapen m. m., utrusta; bestycka. Femtijo Örlogsskepp wäl stofferade och munderade. Tegel E14 163 (1612). PH 7: 4894 (1759). 2NF 30: 268 (1920; om förh. 1661). särsk. i utvidgad anv., i uttr. munderad skeppsfrihet, om lindring i tullen som åtnjöts av fartyg som kunde föra ett visst antal kanoner, helfrihet. NF 6: 538 (1882).
b) (numera knappast br.) med avs. på soldat l. trupp: förse med nödiga persedlar, utrusta; stundom: förse med vapen o. d.; i sht förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: (så l. så) utrustad. NAv. 22/11 1655, nr 2, s. 2. Huru munderade (krigs-)folket i allmänhet var, kan slutas deraf, att (osv.). Lagerbring Skr. 8 (c. 1764). Uppsätta häst och mundera karl. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, s. 15. HT 1924, s. 241. särsk.
α) (†) i utvidgad anv.: utrusta (krigare) med klädespersedlar m. m. samt med häst; äv. refl. Dahlberg Lefn. 10 (c. 1755; uppl. 1911). Alle skulle frikännas från vidare vagthållning, som ville mundera sig til häst. Sundelius NorrköpMinne 309 (1798; om förh. 1659).
β) (†) i allmännare anv.: förse (ngn l. sig) med kläder o. d., ekipera (se d. o. 3). Weise 1: 50 (1769; refl.). Runeberg 1: 25 (1832).
c) (numera knappast br.) med avs. på häst (l. åsna): förse med sadel l. seldon m. m.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med så l. så beskaffad sadel m. m. Prinsen red på en häst, som var väl monderad à la turque. Björnståhl Resa 5: 77 (1783). KrigsmSH 1798, s. 169. PT 1899, nr 208, s. 3. särsk. i utvidgad anv., i p. pf., om person: försedd med så l. så utrustad häst. Topelius Planet. 1: 29 (1889).
d) (†) i allmännare anv.: förse l. utrusta (ngn l. sig med ngt). KKD 7: 65 (1704). Jag föreställer mig en HäradsSkrifvare .. munderad med de af HäradsHöfdingen honom tillsände Förteckningar. VexiöBl. 1813, nr 13, s. 2. Jag munderade mig .. alltid med ett litet nätt skrifetui för att hafva i fickan. Wingård Minn. 3: 46 (1846). särsk. med avs. på värja, gevär o. d.: förse med fäste resp. gevärsstock, beslag m. m. PH 2: 971 (1732). Weste (1807).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content