SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MURMEL mur4mel l. 32, sbst.1, m. l. r.; best. -n; pl. murmlar.
Etymologi
[jfr t. murmel; elliptiskt för MURMELDJUR]
1) murmeldjur. Larson Mong. 278 (1929).
2) murmeldjursskinn. Östergren (1932). jfr NERTS-MURMEL.
Ssgr: (1) MURMEL-GRYT. murmeldjurshåla. Utterström Pälsjäg. 44 (1932).
(2) -KRAGE. jfr krage 2 a.
(1) -LÄMMEL. (†) murmeldjur. Gravander Buffon 2: 153 (1806).
Spoiler title
Spoiler content