SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KRAGE kra3ge2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äv. (numera bl. i Finl., men där vanl.) -or ((†) -er (äv. att hänföra till sg. kraga) TullbSthm 17/5 1543, G1R 25: 410 (1555)); förr äv. KRAGA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er (jfr ovan).
Ordformer
(krage 1538 osv. -ga, nom. 15601730 (: Kragan). -ga, oblik form 15321756 (: kragan). kraf(f)ue 16201668)
Etymologi
[fsv. kraghi, hals, krage, av mnt. krage, hals, krage, motsv. t. kragen, mht. krage, fht. krago; jfr d. krave, nor. krage, holl. kraag, eng. crag, hals, nacke; av ett germ. kraȝan-, trol. besläktat med gr. βρόγχος, strupe (se BRONKIT). — Jfr KRÄVA, sbst.]
1) (†) hals (hos människa l. djur); strupe. The tackede gudh the sluppo så brått, / Eliest hade thet kostet theres krage. Hund E14 59 (1605). (Kvinnan) löser hufwud ifrån Kragan (på gåsen). Sigfridi D 5 b (1619). Månsson Åderlåt. 50 (1642). — särsk. i uttr. som beteckna (överdrivet) ätande l. drickande. Månge yre, wilde Creaturfråssande Centauri warda funne, som dagliga fylla theras Kraga, och gööda theras Bwkar. PJGothus Pollio EwLijff O 5 b (1602). Ju mera vått han hafver fått i kragen, ju mera låter hans Mun höra sig. Lagerström Bunyan 1: 114 (1727). Schultze Ordb. 2412 (c. 1755).
2) (del av) klädesplagg som (mer l. mindre) omsluter halsen.
a) uppstående l. nedvikt del (kant l. uppslag) av rock, jacka, klänning, kappa o. d. (förr äv. av harnesk) som helt l. delvis går omkring l. omsluter halsen, stundom jämförelsevis långt nedhängande därifrån; stundom ss. självständigt klädesplagg av växlande utseende. Uppstående, nedvikt krage. Han slog upp kragen på överrocken. G1R 8: 100 (1532). (Lat.) Amiculum (sv.) krage som en lijten kåpa. VarRerV 18 (1538). BlBergshV 18: 32 (i handl. fr. 1687; i fråga om harnesk). En lifråck med kraga. SvKulturb. 7—8: 22 (cit. fr. 1735). Nymodiga muffar och kragar utaf svandun. Tersmeden Mem. 3: 81 (1741). Det var bestämdt icke någon utveckling att få flera stjernor på kragen (tyckte löjtnanten). Strindberg NRik. 56 (1882). En (herr-)kappa af blått kläde med stor nedhängande krage. Nyblom Minn. 1: 9 (1904). — jfr BJÖRNSKINNS-, DOKTORS-, FJÄDER-, FRACK-, HARNESK-, HERMELINS-, HÄNG-, KAPP-, KUSK-, MÅRD-, PANSAR-, PÄLS-, ROCK-, RÄGN-, SAMMETS-, SJÖMANS-, SKINN-, ÖVERROCKS-KRAGE m. fl. — särsk. [jfr motsv. uttr. i t.] i uttr. som beteckna att ngn griper tag i ngns (rock)krage (jfr anm. nedan) o. därmed inleder slagsmål l. upptuktelse l. uppsträckning o. d.; äv. bildl. Gripa l. taga (stundom fatta) ngn i (stundom vid) kragen, förr äv. springa l. flyga ngn i kragen l. komma i kragen på varandra. (Kristus) griper dieffuulen och hans tiänare Herodem .. j kraghan. PErici Musæus 6: 91 b (1582). Medh det samme sprangh Hans Maltz honom i kraghen. BtÅboH I. 3: 35 (1624). Hur de älska frid, så kom de nu i kragan / Uppå hvarannan. JGHallman Vitt. 205 (1736). I voren den tiden en rask mö .., som kunde taga en karl i kragen. Posten 1769, s. 430. Flyga en i kragen. Weste (1807). Orkar man inte riktigt ta sig själv i kragen, så kan man ju alltid uppfostra barnen. Siwertz JoDr. 95 (1928). Anm. I språkprov från ä. tid föreligger ordet möjl. i bet. 1.
b) klädesplagg (av växlande utseende, vanl. av linne l. bomull) som bäres om halsen, huvudsakligen ss. prydnad (urspr. fastsittande del av skjorta l. annat underplagg); särsk. om dylik del av mansdräkten, vanl. fäst med knappar (stundom, förr i regel fastsittande) vid skjortan; i sht förr äv. om hals- l. bröstkrås o. d. Mjuk, styv, stärkt krage. Enkel, uppstående, dubbel, dubbelvikt, nedvikt krage. Vit, kulört krage. Hög, låg krage. Tre stickede skiortter med låge krager. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Mångelskor som sällia Myssor, Kraghar .. Band .. Nålar .. sampt annat smått. OrdnLilleTull. 1638, 2: A 3 b. 1 wit utsydd bröstlap mäd Krage til. Fatab. 1911, s. 80 (1759). Kragar och manchetter. Hagdahl DBäst. 119 (1885). (Fabrikörens) späckhaka .. vilade på den låga, gammaldags dubbelvikta kragen. Hellström Malmros 296 (1931). — jfr CELLULOID-, HALS-, KRUS-, LINNE-, LÖS-, PIP-, SCHILLER-, SKJORT-, SPETS-, STÅND-, STÄRK-KRAGE m. fl. — särsk.
α) i ordspr. Stoor krage och en tommer mage. Törning 142 (1677); jfr: Krås och kragar, tomma magar. Almqvist Går an 45 (1839).
β) om prästkrage; ofta i förb. kappa och krage o. d. KOF II. 2: 218 (c. 1655). Eldh Myrt. 66 (1725). StPfannenstill 401 (1923). — särsk. (numera mindre br.) oeg., närmande sig l. övergående till att beteckna: prästämbete, prästvärdighet; särsk. i uttr. som beteckna att ngn blir (strävar efter att bliva) resp. upphör att vara präst; jfr KAPPA, sbst.1 1 b α slutet. Björnståhl Resa 2: 112 (1773). Erfarenheten vittnar .., att icke få fått kragen, som ej kunna religionens hufvudsanningar. KyrkohÅ 1908, s. 208 (c. 1777). Jag tänkte sjelf ta kragen, som du mins. Franzén Skald. 7: 18 (1840). Mer än en gång lät .. (biskop Serenius) offentligen sådana ord undfalla sig, som kunnat kosta honom kappa och krage. Hagström Herdam. 1: 143 (1897). Engström Milst. 188 (1929).
3) i oeg. l. bildl. anv., om ngt som mer l. mindre liknar en krage (i bet. 2). — särsk.
a) zool. om kragliknande teckning l. hudveck l. fjäderbeklädnad o. d. kring l. vid halsen hos vissa djur. Triewald Bij 11 (1728). I början af juli .. äro kragarne bortfallna (hos brushanarna). Kolthoff DjurL 59 (1896). — jfr FJÄDER-, HALS-, NACK-KRAGE.
b) om (ofta övervikt) kant l. uppslag upptill på handske, stövel, strumpa o. d. Finger Hanskar medh Kragar. OrdnLilleTull. 1658, s. D 3 a. Hwijta Reggarns Strumpor medh Kragor. BoupptSthm 1671, s. 121 (1670). Stöflar med nedvikna kragar. NorrlS 1: 115 (1802). GHT 1926, nr 93 A, s. 16. — jfr HANDSK-, STRUMP-, STÖVEL-KRAGE.
c) sjöt.
α) stycke av läder l. tjärad segelduk l. dyl. som bindes l. spikas fast om mast, pump o. d., där denna går genom däcket på fartyg, för att hindra vatten o. d. att tränga ned; mast- l. pumpkrage; äv. om vinkeljärn som användes för att åstadkomma vattentäthet vid profiljärn som gå genom vattentätt skott l. däck. Serenius 279 (1741). TT 1902, M. s. 63. SFS 1915, s. 1447. jfr MAST-, PUMP-, ROR-KRAGE.
β) [jfr motsv. anv. av eng. collar] stagstropp. Rajalin Skiepzb. 173 (1730).
d) tekn. om lädring på pumpkolv. JernkA 1848, s. 368. — jfr LÄDRINGS-KRAGE.
e) tekn. o. metall. kragliknande ring l. fals, särsk. på rör, vals, forma o. d. Rinman (1788). Stålringar .. hvilka äro medelst mutter .. fästade mot en konisk krage på sjelfva valsarne (för valsning av järn). TT 1881, s. 110. Man drar ut och smälter till ett stycke glasrör samt ger det en ”krage”. TMatFysKemi 1922—23, s. 167.
f) [efter motsv. anv. i t.; möjl. utgående från bet. 1, men åtm. numera uppfattat ss. bildl. anv. av 2] i ssgr betecknande utskjutande parti av vägg l. mur o. d.; jfr KRAG-STEN.
g) bot.
α) kragliknande ring kring sporogoniet(s bas) hos vissa mossor. Fries SystBot. 260 (1897). 2NF 17: 248 (1912).
β) om bräm på kronan hos blommor av vissa grupper inom familjen Compositæ. Linné Vg. 142 (1747).
γ) växt tillhörande släktet Chrysanthemum Lin.; prästkrage; nästan bl. i ssgr. Liljeblad Fl. 290 (1792). NormFört. 12 (1894). jfr GUL-, GULL-, PRÄST-KRAGE.
h) [jfr t. spanischer kragen] (numera föga br.) med. i uttr. spansk(a) krage(n), paraphimosis. Lindestolpe Frans. 45 (1713). Wretlind Läk. 8: 88 (1900). Almkvist Könssj. 61 (1924).
Ssgr: A: (2 b) KRAG-ASK. ask för förvaring av (stärk)kragar. Freja 1873, s. 149.
-BAND. (krag- 16741933. krage- 1636 (: Kragebandz Nebbar)1666)
1) (förr) till 2 b; jfr BAND, sbst.1 1. OxBr. 11: 701 (1637). Fatab. 1930, s. 106.
2) [jfr -STEN] byggn. till 3 f: (smal) list med enkel profil, löpande under fönstren o. d. på utsidan av en byggnad. SvUppslB (1933).
Ssg: kragebands-näbb. (†) till -band 1: ”näbb” på kragband. 2 Kragebandz Nebbar aff guld. BtÅboH I. 8: 215 (1636; i bouppt.).
(3 f) -BJÄLKE. [jfr -STEN] byggn. konsolbalk. 2NF 34: Suppl. 837 (1923).
(3 a) -BJÖRN. [jfr t. kragenbär] zool. den asiatiska björnen Ursus tibetanus Cuv., med ett vitt tvärbälte på bröstet. 1Brehm 1: 267 (1874).
(3 g) -BLOMMA, r. l. f. (krag- 1836 osv. krage- c. 17951926) bot. växt av släktet Chrysanthemum Lin., prästkrage. Vit kragblomma, Chrysanthemum leucanthemum Lin. Gul kragblomma, Chrysanthemum segetum Lin., gullkrage. Fischerström 4: 371 (c. 1795). Bolin Åkerogräs. 105 (1926).
(3 a) -DUVA. zool. den från Nikobarerna till Nya Guinea o. Filippinerna förekommande duvan Calœnas nicobarica Lin., med en ”krage” av starkt förlängda halsfjädrar, manduva; i pl. äv. ss. benämning på underfamiljen Calœnadinæ. 1Brehm 2: 359 (1875).
(2 b) -ECKROR l. -ECKRAR, pl. (krag- 16671676. krage- 1659) (†) jfr ECKROR. Ett Paar Kragheäckrar af glaas Steenar. BoupptSthm 29/8 1659. Därs. 1676, s. 286 b.
(3) -FLASKA. arkeol. = -KÄRL. Fornv. 1928, s. 127.
(2 a, b) -FODER. (krag- 16761898. kraga- 1565. krage- 15601673) jfr FODER, sbst.2 4. KlädkamRSthm 1560 g, s. 15 a.
(3 a) -FÅGEL. zool. fågel tillhörande det på Nya Guinea o. i Australien levande släktet Chlamydera Gould., vars hannar hava en ”krage” av styva fjädrar; i pl. äv. benämning på detta släkte; särsk. i uttr. fläckiga kragfågeln, arten Chlamydera maculata Gould. 1Brehm 2: 91 (1875).
(3 b) -HANDSKE. (krag- c. 1750 osv. krage- 17431750) ÅgerupArk. Bouppt. (1743). STSD(A) 1933, nr 252, s. 5.
(2 a) -KAPPA. med stor, nedhängande krage. NJournD 1855, s. 28. Den gamle väderbitne gubben i sin slitna kragkappa .. sköter tömmarna. Vallentin London 78 (1912).
-KNAPP, r. l. m. (krag- 1810 osv. krage- 17951846) särsk. till 2 b, om knapp varmed krage (framtill l. i nacken) fasthålles vid skjortan. BoupptVäxjö (1795).
(3) -KÄRL. arkeol. lerkärl från yngre stenåldern, format ss. ett slags flaska vars hals är försedd med en kragliknande utvidgning; jfr -FLASKA. Fornv. 1917, s. 87.
(2 b) -NUMMER. angivande storlek (vidd) på krage. KatalNKVårSomm. 1915, s. 9.
(3 a) -PARADISFÅGEL~00020. paradisfågeln Lophorina superba Penn., med en kragliknande fjäderprydnad kring halsen. 1Brehm 2: 179 (1875).
(2 b) -PÅSE. för förvaring av (stärk)kragar. Freja 1873, s. 37.
(2 b) -SKYDDARE, r. l. m. halsduk avsedd att bäras under överrock för att skydda (skjort)kragen mot nedsmutsning. SDS 1899, nr 549, s. 1.
(2 a, b) -SNIBB. Berg Handarb. 50 (1873). DN(A) 1934, nr 300, s. 8.
(3 f) -STEN. (krag- 1745 osv. krage- 1640) [efter t. kragstein] byggn. från en mur l. vägg l. dyl. framskjutande (ofta utsirad) sten avsedd att tjänstgöra ss. konsol, konsolsten. OxBr. 11: 784 (1640). De bärande delarne (i korsvirkeshusen) hvila på kragstenar, sirade med menniskohufvud. HTSkån. 1: 13 (1901).
(3 b) -STRUMPA. (krag- 1673 osv. krage- 1681) BoupptSthm 1673, s. 733 a.
(3 b) -STÖVEL. stövel vars skaft upptill är försett med en trattformigt utvidgad krage. DA 1808, nr 67, s. 6. Spak Unif. 14 (1890). SvD(A) 1934, nr 212, s. 7.
(3) -SÅLL. landt. med en kragliknande fals försett såll för sädesrensning. AB 1895, nr 178 A, s. 4. LB 4: 409 (1906).
(jfr 2 a slutet) -TAG. (krag- 1847 osv. kraga- 1926) grepp i ngns krage (ss. inledning till brottning o. d.); särsk. i uttr. ta kragtag (med ngn); äv. bildl. Jag tog kragtag med Anders. Wetterbergh Penning. 205 (1847). Larsson i By Logen 5455 294 (1916; bildl.).
(3 a) -TRAPP, m. l. r. (krag- 1875 osv. krage- 18581885) zool. den asiatiska trappfågeln Houbara (Otis) macqueenii Gray et Hardw., med utstående svarta o. vita fjädrar på sidorna av halsen. Nilsson Fauna II. 2: 122 (1858).
(3 b) -VANTE. (krag- 19021935. krage- 1676) BoupptSthm 1676, s. 1019 b, Bil. MeddNordM 1902, s. 14.
(2 b) -VIDD. Freja 1873, s. 48.
(3 a) -ÖDLA. zool. den australiska ödlan Clamydosaurus kingi Gray, med halsen prydd av en stor ”krage”. Björkman (1889). SvUppslB 1: 315 (1929).
Ssg: kragödle-släkte(t). zool. ödlesläktet Clamydosaurus. NF 8: 1473 (1884).
B (†): KRAGA-BLOMSTER, se C.
-FODER, se A.
(3 g) -GUBBAR, pl. = KRAGE-BLOMSTER. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 52. —
-JÄRN, -KÅPA, se C.
-TAG, se A.
C († utom i -BLOMMA): KRAGE-BAND, -BLOMMA, se A.
(3 g) -BLOMSTER. (kraga- 1729. krage- 16381829) (†) växt av släktet Chrysanthemum Lin. l. av ngt närstående släkte med liknande blomställning; jfr KRAG-BLOMMA. Franckenius Spec. B 1 a (1638). Tillandz A 5 b (1683). Chamæmelum foetidum vulgare. Kragablåmster. Kragagubbar. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 52. Deleen 604 (1829).
-ECKROR, -FODER, -HANDSKE, se A.
(2 b) -JÄRN. (kraga- 16371658. krage- 16421650) (†) järn (se d. o. 5 b α) att stryka kragar med. BtÅboH I. 8: 211 (1637). VRP 1658, s. 1121.
-KNAPP, se A.
(2 b) -KRUS. (bröst)krås. TullbSthm 30/6 1569.
(2 a) -KÅPA. (kraga- 1528. krage- 15461569) kappa med krage. OPetri Tb. 202 (1528; uppl. 1929). SthmTb. 1569, s. 65 b.
(2 b) -NÄBBA, f. jfr KRAG-BANDS-NÄBB. BtÅboH I. 13: 170 (1638).
-STEN, -STRUMPA, -TRAPP, -VANTE, se A.
Avledn.: KRAGA, v., -ning. byggn. till 3 f; i förb. kraga ut, låta (sten i mur) skjuta ut över undre stenlager. Ahrenberg Stud. 221 (1878). 2NF 28: 503 (1918). jfr UTKRAGA.
KRAGAD, p. adj. (numera bl. tillf.; se dock slutet) försedd med krage. Ett kragat Hanske-Par betäckte hennes Näfvar. Eldh Myrt. 88 (1725); jfr KRAGE 3 b. Se, han (dvs. patronen) sitter där rak / och kragad och fin. Spong Högsal 53 (1924); jfr KRAGE 2 b. särsk. (fullt br.) ss. senare led i ssgr: försedd med (klädd i) så l. så beskaffad krage; jfr HÖG-, LÅG-KRAGAD.
Spoiler title
Spoiler content