publicerad: 1945
MURVEL mur3vel2, m.||(ig.); best. -n; pl. murvlar.
Etymologi
[sv. dial. murvel, mindre tjur, liten tjock pojke, slyngel, karaktärslös människa; jfr östsv. dial. murvel, äv.: argsint karl som undviker andras sällskap, nor. dial. murvell, stympare som ingenting uträttar, murv, äv.: pyssling, murva, arbeta smått, murul, liten tingest, pyssling, möjl. till den ieur. roten mer, smula sönder, som äv. föreligger i MÖRT. — Jfr MURKA, MÅRA, v.]
(starkt vard.)
1) (numera i sht i vissa trakter) (pojk)slyngel; lymmel; drummel; odugling; i sht ss. tilltals- l. okvädinsord. Dalin (1853; vard., skämts.). Jag ska krama ormtungan ur dig, din murfvel. Jolin Smädeskr. 50 (1863; yttrat till en person som skrivit tidningsrecensioner); jfr 2. Backman Dickens Pickw. 1: 416 (1871; yttrat till en pojke). De Geer Lillie 93 (1880). Hedberg SvSkådesp. 217 (1884). Östergren (1932).
2) nedsättande l. skämtsam benämning på journalist; jfr TIDNINGS-MURVEL, -SKRIVARE. Murfvel contra murfvel frikännes, murfvel contra hederlig karl fälles. Key TidnPrH 9 (yttrande tillagt en juryman c. 1850). (Han) är .. upptagen av sina göromål såsom ”murvel”, h. e. tidningsskrivare. AVLöfgren (1866) i SnoilskyVänn. 1: 78. Siwertz JoDr. 204 (1928). — jfr LANDSORTS-MURVEL.
Ssgr (till 2; tillf., starkt vard.): MURVEL-LIV. —
MURVLERI104, n. (starkt vard., nedsättande l. skämts.) till 2: tidningsmannavärksamhet, journalistik; äv.: sådant framställningssätt som är karakteristiskt för en tidningsman (med tanke på den bristande vederhäftighet o. d. som i sht förr ofta ansågs utmärkande för tidningsartiklar). CSnoilsky (1866) i SnoilskyVänn. 1: 108. Cavallin Kipling Emir. 180 (1898; om framställningssätt). —
MURVLIG, adj.
1) [jfr östsv. dial. murvlog, surmulen, butter, tvär] (i Finl., bygdemålsfärgat) butter, osällskaplig. Lybeck BrevCec. 14 (1920).
2) (starkt vard.) till 2: som erinrar om l. är utmärkande för en ”(tidnings)murvel”. LoW (1889; bet. oviss). OoB 1928, s. 395.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content