MUSAGET, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. musaget, fr. musagète; av gr. μουσαγέτης, musernas anförare (om Apollo), till μοῦσα (se MUSA, sbst.) o. ἄγειν, föra, leda]
(†) gynnare av konst o. vetenskap (o. dess utövare). Meisners minne .. firas ännu endast då och då af några grånade Musageter. Polyfem IV. 9: 4 (1811). Lagus Kellgren 162 (1884).
SAOB
