SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUTSA, v.; pr. sg. -er (UrkFinlÖ).
Ordformer
(mutz-)
Etymologi
[efter t. aufmutzen, till mutzen, smycka, putsa]
(†) i förb. mutsa upp, framhäva (ngt), framhålla. UrkFinlÖ 2: 84 (c. 1595). Om vij intet sielfva mutza up denna saken, så kan han intet blifva så fahrlig. RARP 11: 255 (1672).
Spoiler title
Spoiler content