mygga | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1945

MYGGA myg3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er (äv. att hänföra till sg. mygg) OPetri PEliæ e 2 b (1527), KKD 5: 375 (c. 1711)); l. (numera vanl. koll.) MYGG myg4, m. l. f. l. r. (Spegel Pass. 220 (c. 1680: en mygg), Linné Öl. 86 (1745; koll.) osv.) l. (i icke koll. bet.) n. (Dalin Vitt. II. 6: 43 (1736) osv.); best. -en resp. -et (Linné Öl. 41 (1745) osv.); pl. = ((†) ss. m. l. f. l. r. -ar (äv. att hänföra till sg. mygge) Forsius Fosz 351 (1621), Brate SvSpr. 84 (1898)); förr äv. MUGGA, sbst.3, f. l. r.; best. -an; pl. -or l. -er; förr äv. MYGGE, m.; pl. -ar (se ovan).

Ordformer

(mugga 1549 (: Muggetiällett), 1611—1777. myg c. 1580. mygg 1587 osv. mygga 1526 (: myggor, pl.), 1538 osv. mygge 1692. myggia (pl. myggiar, -ior, ss. förled i ssgr myggie-) 1541—1757. mögg- 1539 (: møgge tieldh))

Etymologi

[fsv. myg, n., mygga, f. (i ssgn myggo tiäld), mugga (i ssgn muggotiald); jfr d. myg, r. (i ä. d. n.), nor. mygg, mugg, feng. mycg, eng. midge; av samma stam som fsax. muggia, mnt. mugge, fht. mucka, t. mücke (i vissa trakter äv. i bet.: fluga). — Jfr MY]

1) benämning på tvåvingade insekter av familjen Culicidæ, som hos honorna ha mundelarna inrättade för stickning och sugning (sugmun) o. för övrigt utmärkas av bl. a. långsträckt, spenslig kropp, långa, trådlika, lätt avfallande ben o. smala vingar o. som (under sommartiden ofta uppträdande i stora svärmar) under sin flykt frambringa ett karakteristiskt, vinande ljud; stickmygga; ofta i vidsträcktare anv., med inbegrepp av närstående familjer; särsk. zool. om individ l. art l. släkte av underordningen Nemocera inom insektsordningen tvåvingar (Diptera); jfr KNOTT, sbst.2, MOSKIT; äv. koll. (i formen mygg). En mygga som sugit sig full av blod. Flor till skydd mot myggen. Sovrummen voro fria från mygg. Ett moln av mygg stod över äppelträdet. OPetri PEliæ e 2 b (1527). Såsom Myggarna, när the om sommar-qwällar / I luften hålla dantz. Spegel TPar. 103 (1705). Han slog ihjäl en mygg, som klef honom i hårfästet. Almqvist Törnr. 3: 138 (1850). ”Alla måner hjelpa” — sa' myggan, hoppade af lasset. Holmström Sa' han 5 (1876). Ligga trygg på rygg och fånga mygg. Fröding Guit. 22 (1891). Myggen var denna afton mycket plågsam. Hedin Asien 1: 112 (1903). 4Brehm 13: 473 (1930). — jfr FJÄDER-, FLUG-, GALL-, HAVS-, HÅR-, HÄRMASK-, KAM-, KORN-, MALARIA-, MANSCHETT-, SORG-, STICK-, SVAMP-, VETE-MYGGA m. fl. samt FJÄLL-, HÅR-MYGG m. fl. — särsk.

a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. (jfr b). Magra Muggor bijta wärst. Grubb 499 (1665). Muggan flyger så länge kringh Liwset, at hon bränner Wingarna. Dens. 533. Man får inte slå efter hvarje mygga. SvOrdspråksb. 60 (1865). Man skall icke slå myggor med hammare. Ström SvenskOrdspr. 293 (1926).

b) i vissa bildl. uttr., för att beteckna något (som i jämförelse med ngt annat är) obetydligt o. oviktigt, ss. sila mygg(or) och svälja kameler, se KAMEL 1 a; av en mygga göra en kamel o. d., se KAMEL 1 b. göra en mygga till en elefant l. myggor till elefanter l. av en mygga göra en elefant o. d. samt i härtill anslutna uttr.; förr äv. i uttr. förbyta en mygga i en älg. Förbyta en mugga vthi en älg. Phrygius FormHonMatr. E 2 b (1615). Nordberg C12 1: 158 (1740). Jag har ei lärt mig den konsten att bygga Slott i lufften, och at af myggor giöra Elephanter och Cameler. BtVLand 4: 78 (1759). Huru lätt i dylika fall (dvs. då rykten komma i omlopp) en mygga kan förvandlas till en elefant. VL 1894, nr 129, s. 4.

c) [jfr liknande anv. av FLUGA (se d. o. 3)] (†) i pl., övergående i bet.: griller. Mången kan intet lijda Muggor i Hwset, och haar Hufwudet fullt dher aff. Grubb 557 (1665). Kärleken haar altijd muggor i Hufwudh. Dens. 894.

2) oeg., om vissa insekter (ss. vissa nattsländor o. vattenlöpare) som erbjuda viss yttre likhet med myggorna; ss. senare led i ssgr l. (tillf.) elliptiskt för ngn av dessa. — jfr AFTON-, BRAXEN-, LAX-MYGGA samt BRAXEN-, LAX-MYGG.

3) konstgjort agn i form av en (lax)mygga för fiskfångst; ss. senare led i ssg; jfr ASP-MYGGA.

Ssgr (till 1): A: MYGG-ART. i sht zool. —

-BEN. äv. (tillf.) bildl., om påfallande smala ben hos person. Där han gick på sina magra myggben. Blomberg LandLåg. 116 (1930). —

-BETT. (liten inflammerad upphöjning på huden, förorsakad av) stick av en mygga; äv. bildl. Han hade ett myggbett i pannan. Klåda av myggbett. Osbeck Resa 135 (1751, 1757). I jämförelse med de nordiska och napoleonska krigen var japanska fälttåget (mot Ryssland) ett myggbett. Hedin KyRyssl. 929 (1915). —

-BITEN, p. adj. stucken av mygg(a). Weste (1807). —

-BLOMMA, r. l. f. bot.

1) växt(art) av släktet Malaxis Sw.; äv. om släktet; särsk. om M. paludosa (Lin.) Sw., äv. kallad liten myggblomma. Enbladig myggblomma, M. monophylla (Lin.) Sw., knottblomster. Fries BotUtfl. 3: 229 (1864). Krok o. Almquist Fl. 1: 186 (1901).

2) = -nycklar; äv. kallad stor l. fåblommig myggblomma. Fries Ordb. (c. 1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 186 (1901). —

-BLOMSTER. bot.

1) = -blomma 1. Hartman ExcFl. 124 (1846). Ursing SvVäxt. 340 (1944).

2) = -blomma 2; i uttr. fåblommigt myggblomster. Krok o. Almquist Fl. 1: 198 (1903). Auerbach (1911). —

-DANS. (mygg- 1751 osv. mygge- 1762) myggors kringsvärmande; i sht förr äv. konkret: myggsvärm; äv. bildl. Om aftnarna, mot Solgången, får man se myggdansar nog, som man säjer betyder vackert väder dagen derpå. Linné FörelDjurr. 272 (1751). Tegnér (WB) 6: 43 (1829; bildl.). (Mygg-)Hannarne flyga .. (i skymningen) om hvarandra i luften och hålla myggdans. Berlin Lsb. 140 (1852). —

-ELD. eld som uppgöres för att gm röken fördriva mygg. Beckman Amer. 1: 82 (1883). SvSkog. 661 (1928). —

-FLOR. (mygg- 1823 osv. mygge- 1749) (numera mindre br.) om myggnät ss. skydd för huvudet (ansiktet). Lind (1749; under mücken-flor). Didring Malm 1: 77 (1914). —

-FRI. Myggfria somrar. Düben Lappl. 43 (1873). —

-FÖNSTER. fönster med gles vävnad av (metall)-tråd i stället för glasrutor för att utestänga mygg, utan att förhindra luftväxling. SvSkog. 1591 (1928). —

-HANNE. —

-HONA. —

-ISTER. (†) (Sv.) Mygg-ister, (t.) das Mückenschmaltz, ein Ding, das nicht zu finden ist. Lind (1749). —

-KRÄM. jfr -medel. LBl. 1913, s. 266. —

-LARV, m. l. r. i sht zool. larv av mygga. VetAH 1796, s. 178. —

-LIK, adj. —

-LIKNANDE, p. adj. —

-MEDEL, n. kosmetiskt medel för bestrykning av huden till skydd mot mygg (o. andra insekter). TurKal. 1926, s. 78. —

-NYCKLAR, pl. bot. växten Liparis (Sturmia) Loesélii (Lin.) Rich.; jfr -blomma 2, -blomster 2. Nathorst SvVäxtn. 72 (1905). —

-NÄT. (mygg- 1785 osv. mygge- 1749)

1) gles vävnad (nät) till skydd mot mygg; särsk. om dylik vävnad avpassad att hängas omkring (över) säng l. fästas vid huvudbonad l. ss. en huva o. d. dragas ned över huvud (o. överkropp). Fluge- eller mygge-nät öfver hästar. Lind 1: 1159 (1749). Ödman VårD 2: 119 (1888). (Jag) låg .. för öppet fönster utan myggnät. Norrskensfl. 1927, nr 158, s. 2.

2) bot. slemsvampen Cribraria intricata Schrad. (med fint, nätlikt peridium); äv. ss. benämning på släktet Cribraria Pers. Liljeblad Fl. 676 (1816). Krok o. Almquist Fl. 2: 329 (1917). —

-OLJA, r. l. f. jfr -medel. Didring Malm 1: 78 (1914). —

-PLÅGA, r. l. f. om den plåga som talrik förekomst av mygg utgör för människor o. boskap. Lönnberg Ren. 46 (1909). —

-PUPPA. zool. Dahlbom Insekt. 329 (1837). —

-RIK. I myggrika trakter. Düben Lappl. 481 (1873). —

-RÖK. jfr -eld. Hedenvind-Eriksson Hjul. 260 (1928). —

-SALVA, r. l. f. jfr -medel. Zetterström Praktik 140 (1920). —

-SKYDD, n. jfr -nät 1. Wirgin Häls. 3: 73 (1933). —

-SLÄKTE. (mygg- 1933 osv. mygge- 1755) särsk. zool. släkte av underordningen Nemocera. Nordenflycht (SVS) 2: 388 (1755). Hanström MännParasit. 51 (1933). —

-SOMMAR. myggrik sommar. TurÅ 1905, s. 398. —

-STARR. bot. halvgräset Carex limosa Lin. rariflora Wg. (med gles- o. fåblommiga mörka honax). Krok o. Almquist Fl. 1: 297 (1935). —

-STICK. (mera tillf.) = -bett. Sjövall Sjukd. 56 (1924). —

-STING. (mygg- 1773—1880. mygge- c. 1640)

1) (numera föga br.) = -bett. Sahlstedt (1773). Berndtson (1880).

2) (†) i pl.: mygg. I Gårköken .., dheer som muggesting, fluger och markespijninger allestädes wistes. HOlofsson (c. 1640) i 2Saml. 11: 42. —

-STUCKEN, p. adj. = -biten. Sahlstedt (1773). —

-STUNGEN, p. adj. (numera föga br.) = -biten. Weste (1807). Klint (1906). —

-STYNG l. -STYGN. (numera föga br.) = -bett. Eurén Kotzebue Span. 53 (1797). Julbok(Diakonist.) 1926, s. 182 (1850; bildl.). —

-SVÄRM. svärm av mygg i luften; äv. bildl. Möller 2: 421 (1785). Kring den fållbänk där lugn du hvilar / af jungfrurs drömmar en myggsvärm ilar. Karlfeldt FridVis. 23 (1898). —

-TID(EN). den tid på året då myggen förekommer rikligast o. vållar mest obehag. Under värsta myggtiden. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 23 (c. 1830). —

-TJÄLL. (mygg- 1751 osv. mygge- 1539—1640. myggo- 1538) [fsv. myggo tiäld (i bet. 1)]

1) (numera bl. ngn gg arkaiserande i fråga om ä. förh.) = -tält. VarRerV 10 (1538). Ett mygge tiäll aff rödt och askeferge kartääk. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. Tersmeden Mem. 4: 101 (1751). VetAH 1804, s. 99 (fr. Torneå lappmark). Strindberg HMin. 1: 46 (1905).

2) vävn. ett slags gles, finrutig gardinväv (av det slag som förr ofta användes till sängomhängen); äv. om tekniken för tillvärkningen av denna vävnad. Väggtafla, i förgyld ram, .. med förhängsle, af grönt myggtjäll. VLBibl. 1790. Skeri-Mattsson o. Osvald Vävstol. 122 (1937).

Ssgr († utom i -vävnad): myggtjäll(s)-förhänge. till -tjäll 2. VLBibl. 1790.

-hänge. till -tjäll 2. (Hon) Steg til sängen tyst och varsamt fram, / Drog ifrån dess glesa myggtjällhänge. Lenngren (SVS) 2: 386 (c. 1800).

-vävnad. vävn. till -tjäll 2. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 218. —

-TÄLT. sängomhänge o. d. till skydd mot mygg. Jag fann honom .. sittande på sin uppbredda snygga säng med sitt myggtält öfver. MoB 2: 85 (1792). Lindberg Hârûn 89 (1900). —

-TÄT, adj. ogenomtränglig för mygg. En myggtät väfnad. 2NF 10: 575 (1908). —