publicerad: 1945
MYRTEN myr4ten, r. l. m. l. f. ((†) n. Lind (1749; jämte f.), Ingelman SolbergBröll. 2 (1844)); best. = (äv. att hänföra till sg. myrt, Thorild (SVS) 1: 119 (c. 1780) osv.), ngn gg myrtnen (Ingelman 70 (1843), Östergren (1932)) (ss. n. myrtnet); pl. myrtnar (Sjöberg (SVS) 1: 71 (c. 1815) osv.) ((†) = (Thorild 4: 139 (1794), Ingelman 174 (1828, 1843))); äv. (numera bl. i poesi, arkaiserande) MYRT myr4t, r. l. m. l. f.; best. -en (se ovan); pl. (†) -er (äv. att hänföra till sg. myrta, Lælius Bünting Res. 1: 57 (1588), Tranér Anakr. XXII (1833)); förr äv. MYRTA, r. l. f.?; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(mirt- 1805 (: mirthöljd). mirt(h)en 1541—1827. mirt(h)er, pl. 1588—1674. myrt 1752—1932. myrt(h)a c. 1635—1762. myrten (-t(t)h-, -tn) 1640 osv. myrt(h)er, pl. 1651—1833. myrtin 1578—1613)
Etymologi
[jfr d., t. o. fr. myrte; av lat. myrtus (jämte myrta), av gr. μύρτος, av ovisst urspr. — Jfr MYRTILL]
1) buske l. träd av det i medelhavsländerna l. tropikerna hemmahörande släktet Myrtus Lin., i sht om arten Myrtus communis Lin., som i sht förr var vanlig ss. rumsväxt i Sv.; äv. koll., om kvistar o. d. av växten; äv. bildl. Jes. 55: 13 (Bib. 1541). Jag hvilar ut ifrån en stormig dag, / Bland hemmets myrten eller klubbens drufvor. Atterbom LÖ 2: 269 (1827). Till gudarnes gårdar, de sällas, / slår diktens, likt rägnbågens, bro / sitt fäste bland myrtnar i Hellas, / bland rönnar i Pungmakarbo. Karlfeldt FridLustg. 8 (1901). Sonesson HbTrädg. 1021 (1926). — jfr BLOM-MYRTEN. — särsk. med syftning på att myrten under antiken var helgad åt kärleksgudinnan o. betraktades ss. symbol för kärleken; ofta om växten ss. symbol för jungfrulighet o. använd av bruden ss. prydnad vid bröllop; äv. (i sht i poesi) ss. symbol för (oskyldig) ungdom l. ungdomsglädje l. ss. symbol för bröllop. Lucidor (SVS) 389 (1674). Då myrth och lager paras / I Hjeltens brölloppskrans! Kellgren (SVS) 3: 282 (1788). I sväfven lätta i dansens ringar, / I stojen yra i nöjets lag, / Och myrten blommar, och lyran klingar. Wallin Vitt. 1: 46 (1839). VL 1908, nr 131, s. 4.
2) om växt som i ngt avseende liknar myrten (i bet. 1). — jfr FINN-, KATT-MYRTEN. — särsk. [växten hänfördes tidigare till släktet Myrtus] (†) om växten Myrica Gale Lin., pors; äv. i uttr. svensk (vild) myrten. Rudbeck HortBot. 78 (1685). Bromelius Chl. 72 (1694). GDimbod (c. 1695) i NoB 1935, s. 170. jfr: Nordens myrten från mossdjup mark. Gripenberg Aftn. 109 (1911; om Ledum palustre Lin., skvattram).
Ssgr (i allm. till 1): A (i poesi, †): MYRT-HÖLJD, p. adj. Lik en mirthöljd orm. Wallin Vitt. 1: 4 (1805). —
B (†): MYRTE-BLAD, -BUSKE, -KRANS, -KVIST, -TRÄD, se C.
C: MYRTEN-BLAD. (myrte- 1673. myrten- 1650 osv.)
2) [jfr fr. feuille de myrte] (†) visst kirurgiskt instrument för rengöring av sår. Holmberg 1: 855 (1795). Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssg: myrtenblad-trä. (i fackspr.) till -blad 1: ett slags krusträ för krusning av papper. Berg Handarb. 263 (1874). —
-BUSKE. (myrte- 1578—1705. myrten- 1843 osv.) BOlavi 147 b (1578). Den som fönsterväxt allmänt odlade myrtenbusken. Fries Växtr. 158 (1884). —
-DAL. (i poesi, numera knappast br.) dal där myrten växer. Lidner (SVS) 2: 344 (1784). Runeberg (SVS) 2: 201 (c. 1836). —
-GRÖN. mörkgrön (med samma färgnyans som myrtenbladens). Bellman (BellmS) 5: 75 (1783). SvD(A) 1929, nr 71, s. 3. —
-KRANS. (myrte- 1635. myrten- 1700 osv.) krans av myrten; särsk. om brudkrans l. ss. symbol för kärleken l. ungdomsglädjen; jfr myrten 1 slutet. Schroderus Os. 2: 432 (1635). Unga flicka! i din vår / Bind dig myrtenkransen. Franzén Skald. 1: 140 (1810, 1824). Freja 1885, s. 20. —
(jfr 1 slutet) -KRONA. brudkrona av myrten. Atterbom SDikt. 2: 15 (1810, 1838). En .. brud med slöja och myrtenkrona. DN(A) 1944, nr 117, s. 28. —
-KRÖNT, p. adj. (i poesi, numera föga br.) krönt (smyckad, beklädd) med myrten. Mirtenkrönta fält! Lidner (SVS) 2: 295 (1784). Hon .. slits i stycken, / Myrtenkrönt ännu som brud. Böttiger 2: 28 (1857). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LUND. särsk. (i äldre poesi) använt mer l. mindre symboliskt. Den Myrtenlund, der nöjen och behag / Åt Skalden Lyran räckt, at prisa deras lag. Gyllenborg Skald. 64 (1798). —
-OLJA, r. l. f. (myrten- 1578 osv. myrtini- 1578) (i fackspr.) eterisk olja som erhålles ur myrtenblad. BOlavi 124 a (1578). —
-PRYDD, p. adj. (i sht i poesi) Märck den Prestinnan, hon med myrtenprydda lockar. Bellman (BellmS) 4: 113 (1770). —
-SIRAP, äv. -SYROP. (myrten- 1578. myrtine- 1578) (förr) kokad av myrtenblommor. BOlavi 26 a (1578). —
-SKOG. (i sht i äldre poesi) jfr -lund. Linc. (1640; under myrtetum). Stagnelius (SVS) 1: 353 (c. 1815). Sen därunder i myrtenskog / vinden suckade nyss och dog / stilla, drömmande, stilla. Rydberg Dikt. 2: 20 (1891). —
-SKOTT. Tigerschiöld Dikt. 1: 50 (1888). En ung flicka ansar och vårdar det myrtenskott, af hvars kvistar hon en gång vill binda sin brudkrona. Heidenstam End. 248 (1889). —
-SKUGGA, r. l. f. (i sht i äldre poesi) skugga av myrten(träd). Inom en myrtenskuggas glesa slöja. PoetK 1814, 2: 90. Stagnelius (SVS) 2: 292 (1821). Wirsén NDikt. 12 (1880). —
-SKUGGAD, p. adj. (i sht i äldre poesi) jfr -skugga. På en myrtenskuggad rosenstig. Phosph. 1812, s. 11. —
-TRÄD, förr äv. -TRÄ. (myrte- 1588—1705. myrten- 1541 osv.) trädet myrten. Sak. 1: 8 (Bib. 1541). Som västans aftonsuck i myrtenträn. Sjöberg (SVS) 1: 233 (1820). —
(jfr 2) -TÖRNE. den i Sv. ss. rumsväxt odlade myrtenliknande liljeväxten Ruscus aculeatus Lin. Svensson Kulturv. 91 (1893). —
(2) -VAX. (i fackspr.) vegetabiliskt vax som fås av vissa arter av släktet Myrica Lin. (pors). Almström KemTekn. 2: 122 (1845). —
D (†) [jfr E]: MYRTINE-SIRAP, se C. —
E (†) [av lat. myrtini, gen. sg. av myrtinus, adj. till myrtus]: MYRTINI-OLJA, se C.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content