MÅNGFALD moŋ3~fal2d, r. l. f. (Hasselroth osv.) ((†) n. Ehrenheim Phys. 1: 11(1822)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i sht i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr d. mangefold, ä. t. mannigfalt; bildat till MÅNGFALDIG(jfr ENFALD: ENFALDIG); jfr MARG-FALD, sbst.]
1) förhållande(t) att vara mångfaldig l. växlande l. varierande, mångfaldighet; vanl. konkretare, om stort l. avsevärt antal av varelser l. föremål l. företeelser (ofta av växlande beskaffenhet); äv. (i sht filos.) allmännare, om förhållandet att ngt består av (l. kan upplösas i) flera skilda enheter l. delar l. moment o. dyl. l. ss. generell beteckning för sådant som inom sig uppvisar åtskillnad (diskretion). Jubilaren fick mottaga en mångfald bevis på den uppskattning han röner i vida kretsar. Se enheten i mångfalden. Hasselroth Campe 12(1794). Den stora mångfald af olikartade ord, som .. (i en ordbok) uptagas. Ydun 1870, s. 56. System är i allmänhet ett helt såsom enhet i och af mångfald. Sahlin GrundfLog. 2: 1 (1884). Mångfalden är säkerligen en mera ursprunglig kategori än enheten, ty mångfald är det faktiska inom erfarenhetsvärlden, enhet däremot en abstraktion. Vannérus Kunsk. 410(1905). En syntetisk förklaring av tillvaron i dess konkreta mångfald. Heckscher EoH 33(1922). — särsk. i vissa vard. anv.; särsk. föregånget av en bestämning i gen. best., i sådana uttr. som groggarnas, tusenlapparnas mångfald, en mängd groggar osv.; äv. i sådana uttr. som ta groggar i mångfald, ta groggar i mängd. Efter (första) aktens slut begynte inropningarnas mångfald. GHT 1897, nr 38, s. 3.Vallgren ABCBok 93(1917). ”Zigenarbaronen” fortsätter att spela in tusenlapparnas mångfald åt stadsteatern (i Malmö). SDS 1944, nr 322, s. 5.
2) mat. storhet som innehåller en annan storhet ett helt antal ggr, multipel. Zweigbergk Räkn. 2(1853). Mätkedjor på 10 meter eller hel mångfald av 10 meter. SFS 1934, s. 734.
