SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MARG mar4j, ngn gg mar4g (ma`rga .. (med hårdt) g Weste; márrj Dalin), pronominellt adj.; n. -t. adv. -A (†, Runius (SVS) 2: 10 (c. 1698)).
Ordformer
(mar- i ssgr 1652 (: marfallige)1680 (: marfallige). march- i ssg c. 1620 (: marchfoldigh). marg 1521 (: margfallog)1896, 1935 (: margfaldiga). marger 1681. marj 1889. morgh 1559 (: morghahanda). mårg 1560)
Etymologi
[fsv. margher, marghin, motsv. sv. dial. marg, isl. margr; sannol. utvecklat ur en urnord. motsvarighet till got. manags, mången (se MÅNGEN), vars urspr. intervokaliska n i vissa fall övergått till r]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) mången; mångfaldig. G1R 1: 159 (1523). Marg drapelig ærende. Därs. 248 (1524). Marg skalk kan ock wel gå j Templet, offra oxa och koo. LPetri 2Post. 207 a (1555). Hwadh mårgt sårgfult hierta .. (Margareta Leijonhufvud) hugswalade. Svart Ähr. 73 (1560). Wärdes .. migh bewara / .. För Satans marga funder. Ps. 1695, 350: 3. Marga fasor. Rydberg Faust 268 (1878). De två folk, .. som .. under marga öden sammanlefvat sida vid sida i (Finland). AB 1896, nr 11, s. 2 (efter finl. källa).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) mycken; ss. adv.: mycket. Ähran bör wara then högste eggelsen til at tåla thet margge ommack som thet ståndet (dvs. krigaryrket) medh sigh hafwer. Gustaf II Adolf 41 (c. 1620). Tumlas om alt öfwer alt och marga med hornena stöta. Runius (SVS) 2: 10 (c. 1698). At jag tager mig til wahra för .. (världens) marga syndiga wesende. Swedberg Dödst. 620 (”602”) (1711). O Gud! med heliga beslut / Vår marga synd begråte vi. Ps. 1819, 385: 4 (Ps. 1937, 160: 4: myckna synd).
Ssgr (till 1): A: MARG-FALD, r. l. f. mångfald; numera bl. ngn gg (i vitter stil, arkaiserande) i utvidgad o. pregnant anv., i uttr. (denna) världens l. tid(en)s margfald, (denna) världens osv. elände l. ondska (eg. mångfaldighet l. brokighet o. d.). (Jason) Tucktades af sin Fadher i margfals (dvs. en mångfald av) höflige seder. 2Saml. 35: 214 (1662). Nu har tijn (dvs. Astrilds) margfald Stöld och Roof, / Bekommit sijn förtiente löön. Stiernhielm Harm. 58 (1668). Bland .. (synodens) medlemmar var den rådande skräcken för tidens margfald så stor, att (osv.). Högberg Vred. 1: 190 (1906). Denna världens margfald var ju ganska mycken. Därs. 3: 275.
Ssg (†): margfalds-färgad, p. adj. mångfärgad. Ett artigt Wijf .. / .. blomerad i margfals-färgade Kläder. Stiernhielm Herc. 6 (1648, 1668).
-FALD, adj.; adv. = (Svart Gensw. I 8 b (1558), Ps. 1695, 140: 3), -faldt (Forsius Fosz 519 (1621), Lindholm Sibbo 1: 78 (1890)). (marg- 15681890. marge- 15581750) [fsv. marghfalder; jfr isl. margfaldr] (†) mångfaldig; mångahanda; mycken; ss. adv. äv.: mycket, i hög grad; ofta. Svart Gensw. I 4 b (1558). På berghen är itt margfalt roop, såsom aff itt stoort taal folck. LPetri Jes. 13: 4 (1568). Iagh är .. glader, at iagh mina margfalla synder qwit är. Balck Ridd. b 6 b (1599). Then Påfweske Religionen war .. (på 1200-talet) medh margfald Affgudadyrkan besmittat. Schroderus Os. 2: 689 (1635). (Satan) tog .. til at rasa margefalt. Kolmodin QvSp. 2: 384 (1750). Det i räfjagtsannalerna margfallt omtalade .. Hästberget. Lindholm Sibbo 1: 78 (1890).
-FALDELIG, adj.; superl. -ste (LReg. 179 (1624)). adv. = (Forsius Fosz 225 (1621), KKD 3: 145 (c. 1710)); -a (-e) (OPetri MenFall G 3 a (1526), Nicander SalOrdspr. 52 (1760)); -en (UpplDomb. 2: 23 (1578), Ekblad 431 (1764)). (marg- 15231764. marge- 1560) [fsv. marghfaldeliker; jfr isl. margfaldligr] (†)
1) mångfaldig; ss. bestämning till sbst. i sg. stundom övergående i bet.: mycken, stor. Mykinn och margfalleligh tienstt, gunstt och fryndttskap. G1R 1: 81 (1523). Jach haffuer (ty wer) j marg folleligha motto syndat emoot tich. Mess. 1531, s. B 1 a. Thet marghfalleligha affgudherij som ibland thet folket offuerhanden fått hadhe. FörsprJes. (Bib. 1541). (Guds) store margfallelige välgärningar. G1R 26: 358 (1556). Dhe störste och margfaldeligste beswähr, som wij blifwe betungadhe medh. LReg. 179 (1624). Ps. 1695, 197: 2. KKD 3: 145 (c. 1710). Schenberg (1739).
2) ss. adv.
a) på många ställen, vid många tillfällen, många gånger; på mångfaldigt sätt. När wij elskas inbyrdes som margfalleligha vttryckt är j sancti Johannis epistel. OPetri MenFall D 4 a (1526). Titt .. nampn warder påå thesso arma och vsla werldenne såå margfålleligha wanhedrat och försmädhat. Därs. G 3 a. Dråpliga ting har jag för dig margfaldliga skrifvit. Nicander SalOrdspr. 52 (1760). Ekblad 431 (1764).
b) mångdubbelt. Omkringliggiande Skogar, Hult och Bärgh, ehwadh Skrij och Roop the hoos sigh intaga, thet sända the dubbelt och margfaldeligen tilbaka igen. Sylvius Curtius 247 (1682).
-FALDIG3~20 l. 040 (ma`rgfaldig Weste, màrrjfálldigg Dalin; jfr Linder Regl. 13 (1882)), förr äv. -FALDOG. adv. -en ((†) VDAkt. 1674, nr 262), -t (Forsius Fosz 279 (1621) osv.). (-ig 1536 osv. -og (-ug) 15211525) [fsv. marghfaldogher (HelMänLefv. 105)]
1) (numera bl. i vitter stil) mångfaldig; förekommande l. upprepad o. d. många gånger; av mångahanda slag; i pl. äv.: många olika; åtskilliga; ss. bestämning till sbst. i sg. stundom övergående i bet.: mycken, stor. För wthen annan margfallog orett han rikena .. giort haffwer. G1R 1: 30 (1521). Vish. 7: 22 (Bib. 1541). Lyckon är margfallig. Forsius Fosz 318 (1621). Besinna Gvdz .. margfaldigha wälgerningar. L. Paulinus Gothus ThesCat. 26 (1631). De store och margfallige utgifter, som Riksens nödtorfter hafwa påbudit. HC11H 14: 142 (1680). Den mänskliga rättvisans margfaldiga bristfälligheter .. ledde till uppenbara orättvisor. Hellström Storm 163 (1935).
2) (numera bl. ngn gg i vitter stil) ss. adv.: på mångahanda sätt; i hög grad; ofta upprepat, ofta. Om orättwijsz wäldes ende, som nu i thenna werlden margfalligt brukat warder. Forsius Fosz 279 (1621). En skyldigh tacksäijelse för all godh affection emot mig margfalligen declarerat. VDAkt. 1674, nr 262. Margfaldigt svåra bekymmer. Fatab. 1934, s. 14.
3) [jfr -fald, sbst.] (tillf., arkaiserande) eländig, ond, syndfull. Våran värld är då en otroligt ond och margfaldig värld. Högberg Utböl. 1: 124 (1912). I denna margfaldiga tiden. Dens. JesuBr. 1: 11 (1915).
Avledn.: margfaldighet, r. l. f. [fsv. marghfaldoghet]
1) (numera bl. i högre stil) till -faldig 1. AOxenstierna 2: 67 (1612). Våra synders margfallighet förskräcker os. Spegel Pass. 365 (c. 1680). Sedan vi nu .. betracktat Skapelsen i dess höghet och margfaldighet. Wåhlin Bastholm 211 (1791).
2) (tillf., arkaiserande) till -faldig 3: elände. Nej, du Mates, ingalunda är det folkprat, utan dagens rena sanning, att alla kvarnar blefvo stilla härom åren, när kornet ditt slogs på dem. Huru kom sig den margfaldigheten? Högberg Vred. 1: 119 (1906).
-FIKANDE, p. adj. (†) som fikar efter mycket. Schroderus Hoflefw. 125 (1629).
-FÄLLELIGA, adv. (-fellelige) [jfr isl. margfeldr, förhandenvarande i rikligt mått] (†) mångfaldiga gånger, i stor utsträckning. JönkTb. 155 (1546).
-FÄRGAD, p. adj. (†) mångfärgad. VarRerV 19 (1538). Schroderus Albert. 3—4: 99 (1638).
-HANDA, se B.
-HÖVDAD, p. adj. (†) månghövdad. Forsius Fosz 347, 349 (1621).
-KUNNIG. [jfr isl. margkunnigr]
1) (numera bl. arkaiserande) mångkunnig, lärd. Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715). Den boksynte och margkunnige författaren, Bibl. Klemming. LFRääf (1862) hos Ahnfelt Rääf 359. Wisén Oden 41 (1873).
2) (†) känd av många, välbekant. SvMerc. 1: 156 (1755). Persernas fordna stora och margkunniga storverk. Carlstedt Her. 3: 60 (1833).
3) [efter motsv. anv. i isl.] (†) trollkunnig. En trollkona, som var öfvermåttan margkunnig. Björner Vols. 13 (1737).
Avledn.: margkunnighet, r. l. f.
1) (i arkaiserande stil) till -kunnig 1. Sahlstedt CritTuppSag. 36 (1759). Atterbom Minnest. 1: 239 (1847).
2) (†) till -kunnig 3: trollkunnighet. Björner Vols. 12 (1737).
-TALIG. [fsv. marghtalugher (CodUps. C 20 291)] (†) mångordig, pratsam. Syr. 21: 25 (öv. 1536). Schultze Ordb. 2962 (c. 1755).
B: MARGA-HANDA, oböjl. adj. (marg- 15611672. marga- 15261906. marge- 15271847. -hand 1621. -hand(h)a 15261906. -honde 1527) [till hand 21] (numera bl. ngn gg arkaiserande) mångahanda, av många (olika) slag, många slags; mångfaldig. 1Petr. 1: 6 (NT 1526). (Hon) vpäggiade sin Man Achab til margahanda Ondska. Schroderus Albert. 2: 233 (1638). Margahanda tungomål .. vpkommo (vid den babyloniska förbistringen). Swedberg Schibb. a 2 b (1716). Margahanda skröplighet. Cygnæus 6: 59 (1859). Klint (1906).
-LEDES, adv. (marga- 15721686. marge- c. 1690. -led(h)es 15721686. -ledz c. 1690) [fsv. marghaledhis] (†) på mångahanda l. på mångfaldigt sätt. The (hava) marghaledhes faret wille. LPetri ChrPina E 5 a (1572). Min siäl, som varit margeledz / Hemsökt med sorg och smerta. Rosenfeldt Vitt. 149 (c. 1690).
-LUNDA, adv. (marga- 15411901. marge- 15301847. -lund 15301901. -lunda 15411891. -lunde c. 16001706) [fsv. marghalund, på många sätt, av många slag, mångahanda, i hög grad, mycket, marghalunda, mycket] (numera bl. ngn gg arkaiserande) på många sätt; i hög grad, mycket. Job 30: 18 (Bib. 1541). Falske wijse warder margelund quedin. SvOrds. A 6 a (1604). (Tors) ögon gnistrade margalund. Ling Gylfe 239 (1814). Nu började stormen i skog och i lund / sitt korum, / och kvällpsalmen skallade margalund: / Jorum, Jorum, Jorum. Karlfeldt FridLustg. 131 (1901). Anm. Förr förekom ordet möjl. i adjektivisk anv. med bet.: mångfaldig; stor. Och kom ther mz (dvs. med syndafallet) j samma stund, / förbannelse så marghelund. GudlVis. A 5 b (1530). (Johannes' evangelium) vppenbarer i all stund / Gudz hemligheet så margelund. Sigfridi C 3 b (1619). Nöd är vist då margelund. Oxe Vitt. 10 (1710).
C (†): MARGE-FALD, adj., -FALDELIG, se A.
-HANDA, -LEDES, -LUNDA, se B.
-STÄDES. (-städes 1671. -städs 1560) mångenstädes. Svart Ähr. 57 (1560). Widekindi KrijgH 111 (1671).
Avledn.: MARGHET, r. l. f. (†) mängd, myckenhet. Brask Pufendorf Hist. 294 (1680). Schultze Ordb. 2962 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content