publicerad: 1945
MÅTRO måtrω4 l. mo-, adv.
Ordformer
(må tro 1733—1932. måtro 1840 osv.)
(ngt ålderdomligt)
1) ss. uttryck för försäkran l. ironi (l. indignation): du (l. ni) må tro, jag vill lova (att); kantänka (se d. o. 3). Hostan förtog Gubben orden, at han tvärstadnade och strax må tro, hela svärmen giorde Grimace på Grimace. Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754). Må tro hon skulle snart lära sig att sätta näsan i vädret. Benedictsson Peng. 63 (1885). Daniel vardt blek som en skjorta i ansigtet, men var måtro för hård i sinnet för att vilja springa. Wallengren Mann. 123 (1895). Fatab. 1918, s. 111. Östergren (1932).
2) = MÅNNTRO 1 (särsk. 1 a). Må tro han kommer? Ahlman 452 (1872). Må tro de förlikas i godo? Topelius Planet. 1: 16 (1889). särsk. i uttr. måtro det?, månne det?, värkligen? Lönnberg Skogsb. 194 (1881). Östergren (1932).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content