SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄLA, v.1 -er, -te, -t, -t l. -d (Am. 7: 7 (Bib. 1541: määld)). vbalsbst. -ING, -NING; jfr MÄLD, sbst.1
Etymologi
[fsv. mäla; jfr sv. dial. mäla, ä. d. mæle, isl. mæla; avledn. av MÅL, sbst.3 — Jfr MÅLA, v.3, MÄLING, sbst.2]
(†) mäta, mäta upp; äv. bildl. OPetri Tb. 69 (1525; uppl. 1929). Medh huad mått j mälen, ther skola andra mäla idher medh. Mark. 4: 24 (NT 1526). Han mälte sex mååt korn, och ladhe på henne. Rut 3: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: mätte .. upp). Man skulle .. hafwa opsicht huru spannmålen mähles. RARP 4: 553 (1651). VDAkt. 1699, nr 683. Möller (1790, 1807). — jfr JORD-MÄLNING, ävensom JORD-, LAND-MÄLING.
Särsk. förb. (†): MÄLA IN. mäta in. Lind (1738, 1749). jfr in-mäla, v.1
MÄLA OM. mäta om l. på nytt. BtFinlH 2: 232 (1588).
MÄLA UPP. mäta upp. SthmTb. 23/4 1586.
MÄLA UT. [fsv. mäla ut (SpecVirg. 570)] mäta ut. Linc. (1640). Hamb. (1700).
Ssgr (†): A: MÄL-STÅNG. (mäl- c. 16351755. mäle- 1541c. 1755) [fsv. mäli stang] mätstång. Hes. 40: 3 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 5059 (c. 1755).
-TUNNA, f. (mäl- 1678. mäle- 1609) för användning vid mätning. GripshR 1609, s. 75. BoupptSthm 6/5 1678.
B: MÄLE-FJÄRDING. för användning vid mätning. GripshR 1607, s. 59.
-KONST. konsten att göra mätningar. Linc. (1640). Hamb. (1700).
-LOD. för användning vid mätning av djup o. d. Linc. (1640). Schultze Ordb. 2805 (c. 1755).
-STOP. för användning vid mätning. BtÅboH I. 6: 95 (1633).
-STÅNG, se A.
-TRÄ. Itt strokträ (dvs. strykträ), ther medh man affstryker rokan (dvs. rågen), mäleträ. Linc. Qqq 4 b (1640).
-TUNNA, se A.
C [möjl. med anslutning till mäling, sbst.2]: MÄLINGS-STÅNG. mätstång (använd vid uppmätning av en mäling). Hagström Jemtl. 20 (1751). SKL 2: 857 (1848).
D: MÄLNINGS-MAN, m. [fsv. mälningsman (HdlHelgLekGille 3: 152)] person som mäter upp ngt. Schroderus Dict. 108 (c. 1635).
Avledn.: MÄLARE, sbst.1, m. (†) person som mäter upp ngt. Linc. (1640). Hamb. (1700). jfr jord-, land-, stenkols-mälare.
Spoiler title
Spoiler content